När jag kom hem idag lös det i dormen, så jag bestämde mig för att bryta mig in i wifirummet. Wifit i detta magiska rum funkar inte, men jag hittade en italiensk tjej med smartphone och hon agerar internet åt mig just nu. Hon är fantastisk. Hon får alla poäng.

I alla fall,

Kan börja med det intressanta (och nödvändiga) och informera samtliga om att mobilen är paj. Eller ja. Exakt vad det är vet jag inte, men jag får ingen mottagning. Den söker och söker och söker och hittar ingenting. Jag ska svänga förbi 3 i morgon och är det inte simkortet svänger jag förbi Apple och gormar. Nån jävla måtta får det vara. Jag har haft mobilen i fem veckor, aldrig ens tappat den. Och så laddar den ur och sen kan den inte hitta mottagning.

Jag ska återställa den också, men Apple kräver internet för att återställa och att ladda ned uppdateringen tar ca sex timmar med mobilt internet. Jag tror jag väntar tills jag har wifi. Men hur som haver är jag onåbar under dagarna nu. Bara så ni vet. Jag tänkte försöka hitta wifi en gång och dagen så ni vet att jag lever. Så alla intresserade parter kan väl hålla koll på facebook och twitter och rapportera till de som inte använder/ kan hantera de hemsidorna. Ber om ursäkt för detta. Eller sörjer mitt internet. Vilket som, really.

Kan även informera om att jag har gått igenom mina första fyra veckor som Trainee på Nando’s och haft mitt samtal med managern. Med ganska bra betyg, så jag får fortsätta. Jag var inte speciellt orolig, eller så, men det var trevligt att få det på papper. Ännu trevligare var det att vi fick smaka på en av desserterna som vi serverar. Kladdig chokladkaka. Muy me gusta.

Och jag har börjat prata spanglish. Inte för att jag i huvud taget kan föra en konversation på spanska, men väldigt många av mina kollegor är spanska vilket resulterar i ”Can you go downstairs to the chemical room, por favor, porque we need to change the paper in the staff toilet” eller ”No I’m not working tomorrow, trabajo en el lunes. Och det händer väldigt ofta att mina kollegor börjar prata spanska mid-sentence och så sitter jag där och lyssnar. Och vissa gånger förstår jag faktiskt. Delar av det i alla fall. Tillräckligt mycket för att att folk ska komma fram till mig och fråga om jag kan översätta ett ord eller två. Så det går helt okej, faktiskt.

Och vem vet, jag kanske pratar flytande spanska i juni.

I wish.

Men men. Jag tänkte pallra mig uppåt nu. Jag har gjort allt jag ska. Bokat om rummet, ätit toblerone, lyssnar på när italienarna i rummet snackar och bloggat.

Dags att sova nu.

God natt, hörrni.