Jobbig vecka, jobbig Jojo.

Typ.

Jobbade en hel del och hade dessutom två riktigt jobbiga dagar med stress över en kompis så jag bestämde mig att helt enkelt strunta i bloggen tills jag var helt ledig.

Och det är jag nu, så hej på er.

Idag är en helt okej dag faktiskt. Har för första gången på två veckor ätit ordentlig frukost (jag är en lat jävel, så jag går aldrig ned till frukosten eftersom den är två timmar innan jag ska gå och.. Eeh... Näe). Men idag är en sådan där fantastisk dag när städarna missade att diska och gömma undan alla skålar från frukosten så när jag gick ned till köket för att dricka lite te hittade jag en där. Så jag sprang till Sainsbury's och köpte mjölk och åt gröt till frukost. Och snodde skålen. Bättre än kaffe till frukost. Nästan. Jag måste köpa snabbkaffe, Starbucks är dyrt.

Och sen skulle jag för övrigt kunna skriva en roman om hur tacksam jag är över att jag är snudd på pank och ensam i London istället för snudd på pank och ensam i Stockholm men jag ska tygla mig själv.

Men fem spänn för mjölk är sjukt värt, is all I'm saying.

Men jag tänkte väl tvätta idag. Tvätta, köpa snabbkaffe och förhoppningsvis dra med någon till Nando's NHG. Om de fortsätter ge mig halva priset på mat måste jag ju dit, liksom.

Men vi får se. I morgon tänkte jag ta med mig kameran och ta bilder på Oxford Street's juldekorationer för de är väldigt överdrivna.

Puss på er

Jag har en ledig dag idag. Och så hade jag femtio pund kvar på kontot, så det blev en dag på Millshake City.

Jag har verkligen SAKNAT det här stället. Älskar att dricka Milkshake och prata skit med Paige. ÄLSKAR Reese's Milkshake. Älskar, älskar, älskar. Typ.

Så ja. Jag tänkte hänga här och bränna min tenner och sedan bär det väl hemåt.

Och i morgon får jag lön, så livet är helt okej nu.

Jag hade tänkt vara superlistig och inte gå ut med mina kollegor för att bli av med min förkylning igår. Planen var tidig sänggång och sen uppstigning.

Det sket sig.

One Directions album läckte ut och... Ja jag lyssnade. Och sen lyssnade jag. Och lyssnade. Och även om jag stängde av musiken vid fyra efter ett tappert försök att somna till favoritballaden somnade jag inte förrns vid halv sex. Och så råkade jag vakna vid nio och då kunde jag inte somna om.

Men om jag är förkyld så märks det inte, och är jag trött märks det inte heller för jag är så jävla hög på det där albumet att det nästan är ett skämt.

Alltså jag lyser typ. Det är inte så att albumet är fantastiskt musikaliskt sett eller så, men låtarna är ju så himla härliga att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Och Ed Sheeran har skrivit två av låtarna och den ena är så himla fin att jag intog fosterställning i sängen när jag lyssnade. Fan, vad den killen kan skriva. Och även om jag tror att Ed skulle kunna göra den låten fantastiskt bra live är killarnas version sjukt bra.

Sen ska vi inte gå in på diverse solon och sånt för då kommer jag nog gå sönder. Jag har en himla massa känslor just nu, vänner.

Men om ni har tid tycker jag ni kan ta er in på YouTube och lyssna på Over Again. Om ni gillar Ed Sheeran kommer ni gilla den låten.

Vet inte riktigt när jag kommer börja lyssna på något annat igen. Januari, skulle jag tro. Lagom till Jonas Brothers släpper nytt.

Ska försöka få till något intressant att säga sen, men hoppas inte på för mycket. Jag tänker liksom inte riktigt idag.

Det är en jävligt envis förkylning jag har, må jag säga. Den försvinner ju fan inte och nu går jag inte ens till jobbet. Jag tar bussen överallt och har rejält med kläder på mig. Men den ger sig inte.

Det är inte direkt ett jätteproblem. Bara det att min hals är torr så jag hostar hela tiden när jag tar kundernas beställningar.

Men jag saknar mina promenader. Igår gick jag faktiskt ut och lyssnade på musik. Jag orkade liksom inte sitta inne på hostellet och läsa Harry Potter hela dagen. Det är jättemysigt och så men jag är alldeles för rastlös. Men jag klädde mig i onepiece och militärjacka med vantar och halsduk. Och såg jätteganster ut. Fahad och Ali asgarvade när jag gick ut. Morr.

Och tre låtar från One Directions album har läckt så jag glider runt på ett musikmoln och mår asbra. Väldigt Backstreet Boys-aktigt. Det KLIAR i mig för att jag vill höra låtarna live. Vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv.

Så jag placerade baken på Starbucks och försökte läsa lite Harry Potter för att lugna ned mig. Det sket sig. Jag gick in på tumblr och twitter och tredubblade min pojkbandslycka istället.

Men det är lugnt. Adrenalin är bra. Adrenalin dämpar smärtan i mina öron och gör mig glad. Glad Jojo = Glada kunder.

Glad Jojo ska fortsätta bete sig som en trettonåring nu.

Puss på er.

... Typ. Ja, alltså jag gick upp vid nio men jag var ur stånd att blogga just då, så morrn, morrn.

Tänkte bara hoppa in och varna för att ni sällan kommer få några superironiska/ argumentfyllda inlägg för jag har typ inte tid att bli förbannad här borta.

Förutom på spanjorer, men det kan jag ta i nästa inlägg. Inte alla spanjorer då, och absolut inte hela tiden men jag förklarar problemet senare.

Anyway, ni får nog leva med halvbra inlägg med rörig info om mina dagar. Jag har tappat min svenska writing mojo så mina krönikaliknande inlägg blir liksom inte bra.

Måste läsa mer svenska kvalité bloggar tror jag. Det här är ju katastrofalt. Min svenska försvinner mellan fingrarna på mig. Hjälp?

Men jag står i alla fall i receptionen laddar mobilen. Och dricker te. Försökte prata med Geri men kön är så lång att det typ är ett skämt så jag gav upp det försöket.

Jag ska möta upp en twitterkompis idag. Jag kan helt ärligt inte sätta fingret på när vi började följa varandra, vem som följde först eller vilken fandom jag höll på med under den tiden men jag tror vi pratar typ tre år som vi har pratat och aldrig träffats trots att vi båda bor nära varandra.

Och nu ska vi träffas i Covent Garden och fika. Klassiker att man ska behöva byta land för att ta tummen ur. Men men.

Nu sticker jag.
Puss på er.

Nu är det fest.

I tio veckor har jag gått runt med en namnskylt som det står "Trainee" på. Och idag av Ben mig en namnskylt med mitt namn på.

NU JÄVLAR ÄR DET FEST, ASSÅ. Jag har en identitet på jobbet. Nu är livet prima.

Jag har aldrig riktigt insett hur dålig jag är på svensk grammatik. Svenska är ju mitt modersmål, jag går på känn, liksom.

Men nu känns det inte helt rätt alla gånger och jag har liksom inga grammatikregler att konfrontera för det är helt tomt där uppe.

Hjälp?

Alltså, jag älskar Starbucks. Speciellt mitt lokala Starbucks där alla bara är så fina att jag vill ha alla i julklapp, men de har ju seriösa problem med mitt smeknamn.

Hur svårt ska det vara?

Jojo är inte så svårt att stava till. Finns typ bara ett sätt att stava det på inom Engelskan. Och ändå envisas de med att skriva fel. Trots att jag alltid bokstaverar.

De personliga favoriterna måste ju ändå vara Georgio och Gorga. Fy fan, vad jag skattar när jag går ut därifrån.

Ber om ursäkt för mitt förra och alla kommande mobilinlägg. Kan inte göra ändringar i appen och jag skriver som sagt på mobilen och - ja. Stavningen blir oftast inte helt hundra.

Hoppas ni kan stå ut med det, vänner.

Efter mycket om och men och en massa onödigt bråk med iTunes Store har jag äntligen laddat ned Blogg Esse appen. Detta innebär alltså fler inlägg. Tror jag. Det borde bli så. Jag är oftast sådär lite lagom sarkastisk och svensk-skrivar sugen efter jobbet men det brukar försvinna på vägen hem. Men no more of that, nu jävlar ska det bloggas. Man kan till och med bifoga bilder och grejer, det är fruktansvärt hi-tech. jag är glad.

Vad har jag gjort idag då?

Jo jag bytte rum. Den här helgen är en sådan där riktig skithelg då hostelworld crashade innan min bokning hann fram så jag flyttar runt som en tok här. Bodde på BV igår, idag är det första våningen, imorrn puttar de ned mig till källaren och på söndag flyttar jag in i en dorm som jag har bokat i en och en halv vecka framåt. Min favvo dorm. Fullt wifi, bara tjejer och första våningen. Blir inte bättre, typ.

Och så kirrade Kattis en One Direction biljett till mig. Mitt i middagen igår fick jag reda på att biljetterna killarnas konsert i maj skulle släppas idag och jag genomgick ett snöre mentalt sammanbrott under middagen. Hyfsat diskret, må jag säga, men sen när A och B hade stuckit hem ringde Josse och då kom tårarna. Tror jag gick i cirklar inne på Earl's Court Underground Station och skakade av nervositet.

Men Jag har världens bästa bästis som fixade en biljett till mig. Jag bryr mig inte om var jag sitter, jag vill bara vara där. Vill bara vara med om det. Det är det som är grejen. Minnen är halva grejen med fangirling. Minnen och gemenskapen. Och idag var jag rejält deppig eftersom killarna var i Sveroge och nästan alla mina vänner såg dem på X Factor. Då ville jag bara hem. Ville bo i Sverige så jag hade kunnat kampa för att få en bra X Factor biljett och kunnat kampa och fått en snorbra konsert biljett. Men nu är jag i London istället.

Spenderade kvällen med att läsa Harry Potter och prata med Mohanad och Fahad i receptionen. De är alltså två sv receptionisterna. Asmysiga och asköna båda två. De tillsammans med Geri (typ den enda roliga tjejen som jobbar) och Ali är så himla bra. Jag brukar alltid sätta mig på biljardbordet och snacka skit med dem i några timmar medan mobilen laddar. Det kommer jag verkligen sakna när jag äntligen försvinner härifrån.

Jag tror jag ska sova nu. Sov knappt en blund inatt och natten innan var inge vidare heller. Måste sova bort min svullna hals.

Puss på er.