Jag bor alltså på ett vandrahem. Det är inte särskillt fint, det är inte särskillt trevligt. Färgerna går inte ihop, köket är ganska äckligt och duschen sprider vatten över hela badrummet. Men sängarna är sköna, folk är trevliga och det ligger bra. Jag trivs här. Det funkar. Men det är dyrt. Jag letar efter boende hela tiden eftersom priset per vecka är mer än vad min lön kommer vara under min training period. Och femtio procent av alla här är i precis samma sits som jag. Det finns flera grupper som tänker dela upp sig och fixa lägenheter tillsammans. Grupper om fem-sex stycken. Jag är verkligen inte ensam och det finns väldigt mycket information. Men än så länge är den här sovsalen mitt hem, och jag är på ett sådant fantastiskt humör att jag ska lägga upp bilder. Hoppas att ni uppskattar skuggorna under bilderna för jävlar vad jag fick kriga för att det skulle funka. Ba så ni vet.

 

 
Uppe: Spegel och handfat. Notera rummets spektakulärt fula färgskala.