Jo alltså, jag ber om ursäkt för den fantastiskt dåliga uppdateringen men jag har verkligen inte haft tid.

 

Jag jobbar trettio timmar i veckan nu. Det är ingen fantastisk siffra direkt, men eftersom restaurangen öppnar vid halv tolv jobbar jag bara eftermiddagar och kvällar. När jag kommer hem till sovsalen är klockan alltid mellan halv tolv och halv två på natten och då ligger alla och sover. Jag förvarar min dator i ett skåp som låter så fort man låser upp det. Jag har ingen lust att komma hem och väcka alla varje kväll.  Det var lite enklare när jag bodde själv, men nu är det nästan alltid fullbokat så jag kan inte göra som jag vill alla gånger. Det är därför det har varit sådan pass dålig uppdatering på sistone.

 

En typisk dag för mig är jobb mellan tolv och tre till halv fyra beroende på hur mycket folk det är. Sedan har jag antingen ett tre timmars hål och börjar jobba mellan sex och tio, eller så har jag ett fyra-timmars hål och då jobbar jag mellan sju och tolv- halv ett. En typisk dag, alltså. I morgon hoppar jag exempelvis in för Karen som har blivit sjuk så jag har drygt tio timmars jobb att se fram emot. Först mellan tolv och fem och sedan mellan sju och tolv (- Jag hoppas på tolv, det brukar vara lugnt på helgerna).  Hoppas, eftersom jag inte blir betalad övertid när jag stänger, så det vore trevligt om jag kunde komma få komma hem i tid.

 

Men men, inget fantastiskt har hänt efter den här lilla pausen heller så det är lugnt. Jag har hittat en kompis att leta boende med men det är ungefär det. Och ja, jag bor kvar på vandrarhemmet. Utan bidraget jag får av mina föräldrar skulle det inte funka. Veckosumman för boende ligger på 145 pund och jag tjänar 150. Skattar mig rätt lycklig över faktumet att det är gångavstånd till jobbet. Det tar ett tag, men det går absolut att gå. Jag går hem nästan varje kväll.

 

Annars  då?

 

Jag hade en fantastiskt dålig dag igår, med en mensvärk som blev så illa att jag började gråta halvvägs genom mitt sena skift. Men jag har världens bästa team runt omkring mig, så det löste sig. Lucy fixade te, Karen jobbade som en galning medan jag väntade på att smärtan skulle avta och Sami frågade om jag mådde bra hela kvällen. Det löste sig. Det gör det alltid. Och jag har som sagt superbra kollegor som alltid ställer upp.

 

Jag jobbade mellan tolv och fem idag och spenderade tre timmar att plugga säkerhet och hälso-policys som en del av min träning medan två av tre managers drack vin bredvid och njöt av fritiden. Det är fantastiskt kul att se en av dem fulla. Av respekt tänker jag inte nämna några namn här men sjukt kul är det. Påminner mig starkt om en tanig liten mus som snackar franska och tror att han är stor och muskulös som en elefant. Jag skrattade väldigt mycket under eftermiddagen och kvällen.

 

Det slutade med att jag tog tummen ur och använde mitt Nando’s presentkort och bjöd Claudia på en måltid i Notting Hill Gate, bara för att deras kycklingbröst är så sjukt saftiga (- Helt ärligt nu, matmässigt, om jag ska rekommendera ett Nando’s är Notting Hill Gate teamet sjukt bra-) och det slutade självklart i en trerätters. För jag får ju inte äta allt på menyn så jag var tvungen att äta allt jag inte får äta i vanliga fall.

 

Typ.

 

Man kan inte prova allt på en gång utan en fantastiskt effektiv matsmältning, men det blev en Red Pepper Dip med pitabröd som jag tänker tvinga på alla som kommer till London vara för att den är så himla god. Sedan en Butterfly Chicken (två kycklingbröst), med Sweet Potato Mash och en Gooey Caramel Cheesecake.

 

Det var fyra timmar sen. Jag har fortfarande ont i magen. Men fan, vad det är värt det.

 

Men jag kan konstatera att jag är arbetskadad. Jag tittade precis överallt efter saker som kunde göras, saker som kan ge avdrag från serviceinspektörer och tänkte hela tiden på servicen. Vet inte om jag ska vara stolt över att vår service är klart bättre än den i Notting Hill Gate eller om jag bara allmänt ska kalla vår Manager för en galning för det är verkligen ingen som bryr sig förutom de som har hand om statistiken. Ingen har problem med att behöva gå till kassan för att beställa någon extra grej eller att behöva fråga var toan är. Folk är bara allmänt glada att de har fått rätt kyckling. As it should be, alltså.

 

Men jag stannar nog kvar på mitt jobb ändå.

 

Jag älskar livet där och kycklingen är god där med.

 

God natt, hörrni. Jag ska sova bort matkoman nu.