Tillbaka.

Nej men då försöker vi igen då.

 

Jag och blogg.se kommer i vanlig ordning inte sådär fantastiskt bra överens. Kan möjligtvis vara så att det är mitt internet och blogg.se som inte kan hålla sams men either or så är det skälet till att bloggen har gapat tom vad det gäller inlägg.

 

Inte för att jag tror att ni som känner mig är överraskade men jag kände att jag behövde förklara mig i alla fall. Som alltid.

 

Inga jättespännande saker har hänt heller, så ni kan hålla er lugna. Jag har inte tatuerat mig, inte klippt av mig håret eller råbantat under det här uppehållet. Jag har jobbat, mått bra träffat lite fler människor och öppnat ett bankkonto för lön.

 

Men helt ärligt nu – mina lediga dagar känns sjukt ovärda. Kanske inte när jag väl bor i en lägenhet men just den här helgen kändes fantastiskt tråkig och ovärd. Okej, så jag spenderade gårdagen i Hyde Park medan jag letade boende vilket i och för sig känns som viktigt, men det var verkligen inte så att jag uppskattade min ledighet. Överhuvudtaget. Jag ville bara jobba.

 

Faktum är att jobbet är bara jobbigt om det inte finns någonting att göra där och resultatet är tre extremt rena lister, skåp och ytor på grund av att alla skrubbar rent varje dag i brist på kunder. Annars är jobbet fantastiskt kul, trots att det är lite jobbigt att stå i kassan när det är kö ända bort till toaletterna. Men det är max två timmar vi snackar om, och jag jobbar i snitt åtta timmar om dagen så den där jobbiga känslan känns nästan obefintlig. Men nittio procent av tiden älskar jag jobbet. Verkligen. För folk är mysiga och kunderna är tacksamma och allt är bara så jävla bra. Jag kommer hem och jag somnar med ett leende på läpparna, vaknar och känner att jag helt ärligt vill gå till jobbet. En och en halv vecka har jag jobbat där, och jag har ingen ångest alls när jag går dit. Ingen form av nervositet.  Det går liksom bra även när det går dåligt.

 

Men men. I morgon blir det jobb och förhoppningsvis ett samtal angående en lägenhet jag vill titta på. Vi får se hur det går, helt enkelt. Jag börjar helt ärligt bli lite trött på det här stället.

 

Then again, hur jag ska klara mig utan tre minuters gångavstånd till Hyde Park vet jag inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback