Note: Klockan är halv ett på natten första officiella dagen i Grekland när jag skriver detta. In case you wanted to know, liksom. Rubriken indikerar långt inlägg, by the way. Typ. Jättelångt. Fair warning. Also: ber om ursäkt för mängden bilder jag valt ut. Men eh. De kändes nödvändiga. Och jag tyckte jag var fantastisk som valde ut under tjugo stycken från mina två hundra bilder.

---

Dag ett.

 

Ja alltså, åka till Grekland då. Eventuellt mitt absoluta favoritland bland medelhavsländerna, för grekiska byar, grekisk mat, grekiskt landskap, greker, grekiskt. Och för att ingen kan stoppa mig från att käka tzatziki tills jag kräks.  Och i år är det alltså dags igen, för femte gången (Grekland, Grekland, Grekland, Greeeeeeeeeeklaaaaaaand, jag älskar Greeeklaaaaand).

 

Vid fyra-tiden på eftermiddagen igår hoppade hela bunten på tåget från Hyllie och tog oss under Öresundsbron till Kastrup i Köpenhamn (”Är vi i Danmark eller i Sverige nu?” frågade Julia någonstans innan vi åkte ned under vattnet. ”Jag vet faktiskt inte”, svarade jag och tittade ut genom fönstret tills vattnet blev en tunnel).  Efter incheckning och toabesök delade vi på oss och jag, Beccy, Johanna och Josse gick runt och kollade i affärer tills vi stannade vid Starbucks.

 

Helt ärligt nu, jag gick nästan under av nostalgi. Josse drog i min arm, klappade mig på ryggen och sade ”Lugn nu”, när jag såg loggan. Jag köpte en Grande Mocha Frappuccino och lät ögonen rulla bakåt i huvudet i blandning av god kaffeshake och så, så mycket London känslor.

 

(Vi gick på toa igen, och en gång till efter det, och jag var så uppblåst av laktosen men det var okej ändå. Det var det)

 

Planresan gick i förhållande till mina senaste resor rätt snabbt. Jag spelade kort med Johanna och Beccy, åt ostbågar, drack en cider, och åt så mycket mat. Och för flygplansmat, var den ändå helt okej. Och någon (Annika, antagligen) hade kryssat i att jag är laktosintolerant så när alla fick kyckling i konstig sås fick jag ett helt, saftigt kycklingbröst. (Fick dock inte den goda desserten, utan fruktsallad, inget bröd, utan riskakor och kikärtor istället för sallad med bulgur. Kikärtor, seriöst, kikärtor. Av alla alternativ.) När jag var färdig var jag så mätt att jag lutade huvudet bakåt och försökte att förtränga huvudvärken som kom med paltkoman.

 

När vi väl kom till flygplatsen väntade en varm buss och resa på en timme och en kvart. Jag läste Harry Potter och lyssnade på musik och när vi väl var framme var jag så groggy att jag trodde att jag skulle halka av bussen.

 

Och hotellet? Hotellet är fint. Det finns en stor pool, en fin bar med Wifi och trevlig barägare. AC i rummet och fin inredning. Vilket, typ, inte händer.  Inte med charter. Jag tackar för det.

 

Det blev en natt med alldeles för lite sömn och alldeles för kall luft. Och när morgonen kom blev det dags att köpa frukost.

 

(Dag 2)

 

Till frukost blev det två hårdkokta ägg, juice, te, flingor och – eh – vitt bröd med Nutella. Oops. Vi var vid poolen halv elva och redan halv tolv hade vi fått färg.

 

Och, alltså. Vänster arm är ljusare än höger. På höger axel hade jag smort in mig slarvigt så innan jag smetade på Aloe Vera hade jag en stor röd rektangel på överarmen. Men det är dag ett i solen. Jag har ingen panik än.

 

Till lunch kunde vi konstatera att Grekerna äter som djur. Jag beställde in Grekisk sallad och tzatziki och det hade varit en bra lunch att dela på två personer. Men fan, vad gott det var. (Och gud vad mätt jag var). När vi fortsatte mot stranden var det trettiofyra grader varmt, strålande sol och alla nio var så mätta att vi var snurriga.

 

Stranden är inte den bästa jag har sett. Det är sjukt vackert, med bergen i bakgrunden och klipporna som formade en halvmåne. Men det var stenstrand som gjorde svinont att gå på, och vattnet var grumligt.

 

Vi snorklade ändå lite, jag och pappa. Vi simmade ut till spetsen på halvmånen och flöt rakt ovanför stim med randiga fiskar, och en miljard sjöborrar. Höjdpunkten var när vi hittade ett hål i en del av berget, som man säkert hade kunnat simma igenom om det inte var för smörgåsbordet av sjöborrar som ramade in det.

 

Vi stannade i en timma innan vi drog oss tillbaka, och efter promenaden trillade jag i poolen och just då kändes det som om jag aldrig har välkomnat en pool mer än jag gjorde då.

 

(Det var typ precis då jag upptäckte brännan på armen och bestämde mig för att sticka ifrån solen. Jag tog en dusch och satte mig i baren för att leka runt med bloggdesignen, och sedan var det helt plötsligt dags att äta middag).

 

När vi gick ned till hamnen, och såg den andra stranden, då trodde jag att jag skulle dö, så fin var den. Solen låg på alldeles perfekt, vattnet gungade lite och några båtar låg förtöjda ute i vattnet. Jag gick lös med kameran och fotade och fotade tills vi rundade hörnan och – då trodde jag att jag skulle dö igen.

 

Den här byn, Párga, är typ den finaste byn jag någonsin har sett. Vi sprang fram och tillbaka och tog bild efter bild efter bild, hungrade efter bra resultat och om jag kunde ta ett mentalt screenshot skulle jag göra det för det går inte att fånga den här platsen på bild.

 

Jag åt grillad Saganaki, Pork Souvlaki och grekisk yoghurt med körsbär till middag och stirrade på de färgglada husen hela tiden.

 

Vi avrundade allt först med kaffe och glass på ett café framför stranden innan vi gick upp och satte oss i hotellbaren. Jag drack en Cola Light och gjorde mer bloggdesign, och sen var det dags att gå upp igen.

 

Och om jag fick välja ett ställe att flytta till varje sommar, då skulle det vara den här byn. Med överstora portioner och vacker hamn och berg runtomkring, och en lagom turistmängd.

 

Det blir nog en rätt bra semester det här.