Dagens tillstånd: Kat-a-strrrrrrrof.

 

I morgon är det intagningsprov till Rytmus och det läcker fan ångest ur öronen på mig.

 

Ångest. Nervositet. Total panik. Sist jag sjöng seriöst, på scen var skolavslutningen 2010 och då hade jag en blackout. En liten blackout. Jag har sett videon, den märks knappt inte. Men jag märkte den. Jag stod mitt på scenen inför en hela aula och letade efter orden till en sång som jag hade skrikit ut på en konsert några månader innan. Ord som satt. Ord jag kunde. Och där stod jag mitt på scenen och kände mig som om jag försökte klättra upp för en vägg utan fäste. 

 

Jag har inte stått på scen sedan dess. De två tillfällena jag hade blev jag sjuk, för att jag låg vaken på nätterna innan konserterna och blev sjuk. Då när jag inte hade något bra immunförsvar. Efter det andra tillfället bestämde jag mig för att sluta bandet. Går inte att ha en sångare som inte kan sjunga på scen. Och sedan har jag inte sjungit. Har stått upp, oförberedd på två fester. Skakat så mycket att allt började snurra. Men aldrig så att jag har kunna psycha ur mig själv. Aldrig så jag har kunnat tänka. 

 

Jag har tänkt i en månad nu. Gått igenom. Jämfört. Tänkt på senaste gången jag sökte in. Det jag kunde då, det jag inte kunde då. Det jag kan nu men har glömt bort sedan dess. Mitt huvud är typ det sämsta stället någonsin att vara i och jag är livrädd för att jag ska få för lite sömn inatt. Jag måste vara på topp i morgon. 

 

(Ha ha, på topp. Jag kommer inte ens kunna käka frukost)

 

Fun fact: Jag var tre poäng från att komma in när jag sökte in till Rytmus 2010, och hade kommit in som reserv om det hade varit mitt första val. Jag sjöng en låt accapella, och fick börja om den obligatoriska låten. Jag kan inte för mitt liv minnas gehörövningen, jag vet att jag totalkuggade improvisationen och jag vet att jag i överlag sjöng sämre än vad jag gör idag. Min sångpedagog säger att jag "absolut har en chans".

 

Jag kan komma in. Jag kan komma in. Jag kan komma in.

 

(Om jag kommer in, då gråter jag)