Jag somnade nog någonstans mellan elva och tolv igår. Och så vaknade jag halv fyra på natten. Vid sex torrsnyftade jag i desperation och min kropp ba protesterar över att behöva kontinuerligt fungera på fyra timmar sömn per natt. Jag är ofattbart lycklig över att jag får sova till klockan tio i morgon. 

 

I övrigt spenderade jag större delen av dagen med att roa mig. Jag och syster kollade på The Hobbit, båda två för andra gången. För att hon hade gratisbiljetter, och för att jag ville se. Och sedan rundade jag av kvällen med Brit Awards 2014.

 

Såhär; Jag älskar James Corden, som har presenterat Brit Awards de senaste fyra åren. Jag älskar honom som komiker, jag uppskattar hans personlighet men i år var det faktiskt inget att ha. Jag minns att jag jobbade förra året, och Josse ringde mig vid elva svensk tid och skrek först om att Nick Grimshaw och Corden hade hånglat i brittisk TV och sedan att One Direction hade kammat hem Global Success. Jag pep och skrattade in i luren där jag gick runt på Londons gator. Året innan det satt jag hemma och skakade av nervositet för mitt bands skull, med en Ben & Jerry's och Tumblr framför mig, och det året var riktigt jävla bra.

 

Så 2012 öppnade Coldplay och det var riktigt jävla bra, 2013 spelade One Direction och det jag såg i efterhand var också riktigt jävla bra, men i år var atmosfären i arenan bara konstig. Beyoncé var bra as per, Bruno Mars var också bra, Ellie Goulding var så gullig när hon, helt chockad tackade för sin Best Female Artist och Lorde var gladare över sin Brit än sin Grammy men James Corden spenderade en stor del av tiden med att fälla skämt som absolut inte var bra men inte tillräckligt dåliga för att framkalla skratt. Jag spenderade halva ceremonin med att hoppas, hoppas, hoppas på att mitt band kunde ta hem fler awards, och fan, det gick bra. Arctic Monkeys tog deras British Group, Rudimental tog deras British Single men mitt jävla band kammade hem Best Video för Best Song Ever via röstning på Twitter (okej, nästan ingen surprise) och mitt när Harry Styles har sprungit på toa går de och kammar hem Global Success i år igen, och han fick springa upp på scenen mitt i talet och viskade en fråga om vad det var de hade vunnit.

 

Där, right där, var det som gjorde Brits 2014 värt att kolla på. Ärligt talat, jag är nog ganska så jättebesviken på hur det blev. För att det brukar vara så mycket roligare. Men fan, vad gör man. Mitt band vann, Liam gav över micken till Niall efter att ha erkänt att han hade haft lite för mycket alkohol och Harry Styles gjorde en Harry Styles. Så okej, det var väl okej. Jag hade nog en hel del höga förhoppningar.