Jag och pappa har som traditon att åka upp till Funäsdalen och åka i områdena där över sportlovet. Det är där jag lärde mig åka skidor, där vi firade jul mellan fyra och elva års ålder. Där jag gått i skidskola, fått en ankarlift på käften en dimmig dag på ett påsklov, där jag vill vara. Hemma. Jag, skidåkning, Gulaschsoppa och varm choklad i toppstugan i Funäs eller köttbullar med potatismos på Solbrännet i Ramundberget. Men det blev inte av i år.

 

Istället bestämde jag och pappa igår att vi ska åka till Romme på fredag, så under tiden min och mammas tvätt hängde i torkskåpet sprang jag till pappa och provade och lokaliserade kläder. Och alltså. Det gick bra. Tills jag drog på mig skidbrallorna. Jag har vetat ganska länge att jackan är för stor. Men den funkade, liksom. Ibland när jag är ute i faktiskt syfte att powerwalka har jag haft på mig den. Men byxorna då. Vi kammade Stockholm efter vita byxor som inte kostade allt för mycket, och hittade efter mycket om och men ett par på en outlet och jag minns lyckan, asså. Men eh. Det sket sig. Det sket sig totalt. Jag var nämligen femton kilogram tyngre för två år sedan, och storlek large är lite stort på någon som numera är storlek small.

Det ba funkar inte. Alls. Så i morgon ska jag till Stadium och leta skidkläder, och jag funderar genuint på att köpa från barnavdelningen. Dels för att det är mycket roligare färger, dels för att jag är lycklig att min korthet för en gångs skull är på min sida. För att barnkläderna är flera hudnralappar billigare. Men det beror på hur mycket av sortimentet som är utplockat. I nuläget verkar det dock bli de här alternativen.