Denna känsla av att råka öppna Photobooth och sedan se sig själv titta helt oförberedd tillbaka. Sanningens ögonblick, typ. Jag ser så hängig ut att jag var tvungen att ta en bild. Needless to say är jag fortfarande sjuk. Jag har kommit cirka 200 ord till på min uppsat, kontaktat min lärare och fått min deadline framflyttad två dagar.

 

Idag är det i alla fall första gången jag i över huvud taget har kunnat läsa, så jag ser det som ett framsteg. Även om jag är trött och har ont och det nu strålar ned i både ögon och öron så kan jag fortfarande göra någonting åt det.

 

Baby steps, typ. I morgon vill jag till skolan. Vi har ändå bara en lektion. In the meantime bjuder jag på mitt hängiga fejs. Jag ska ta med datorn ned till filmsalongen, ta med mig läsplattan och variera läsning av Sagan om Ringen med uppsatskrivandet. 

 

Hoppas ni har det bra.