I ungefär ett år har jag skrivit ut "Rytmus dårhus för esteter" när jag lagt upp en bild på instagram tagen i skolan. Egentligen har det inte förändrats så mycket men jag känner att dårskapen mer stammar från folks totala ovilja att gå i tvåan eller hänga med och det känns mer som om vårt dårhus har blivit ett bårhus för vår fritid och motivation.

 

Jag är inte askär i GY11 just nu.

 

Det funkar, dock. Det gör det. När jag planerar mitt arbete och bestämmer mig så fungerar det faktiskt och jag är jättetrött men jag har ingen panik än. Jag tänker att bara jag får igång arbetet på lektionerna är det tillräckligt för att allt ska bli klart i tid. Jag kan liksom inte begära mer än så av mig själv och jag försöker ha det som ett mantra. Ta bort den där hetsen med bokstavsjakt och går in för att lära mig och göra det mesta av min kunskap. Jag kan liksom inte sträcka mig hur långt som helst innan jag brister och jag har liksom inte råd att brista igen. Så jag har bokat kuratortider och skrivit listor och One Direction har släppt en ny låt och, ja, jag tar mig igenom den här terminen också.