Jag är officiellt kaffeberoende. 

 

Jag har liksom alltid varit svag för kaffe sen jag började dricka i sjuan, men aldrig så att jag behöver kaffe för att fungera. Visst, när är var allergisk blir det en hel del kaffe, men det beror mest på att jag blir så trött och virrig av mina mediciner att jag inte har något val. 

 

Även när jag pluggade kunde jag gå en dag utan kaffe utan att märka någon större skillnad. Ofta drack jag bara kaffe för att ha något att konsumera medan jag försökte plugga, men det var inget som påverkade mig under helgerna, aldrig så att jag gick runt med extrem kaffeabstinens.

 

Det har gått käpprätt åt helvete. Om jag vaknar för sent (se; aktivt väljer att snooza tills jag måste ta tunnelbanan för att hinna till jobbet) käkar jag aldrig frukost. Och det är okej. Under lunchen står jag nästan alltid vid kassan och tar beställningar så jag blir väldigt sällan påverkad av matlukten. Jag koncentrerar mig på att ta beställningar i två och en halv timme och sen är allt över och jag får min mat. Men jag måste ha kaffe, jag fungerar inte längre utan kaffe.

 

Det spelar ingen roll om jag är sen eller inte, jag springer in på Starbucks eller Pret eller vart fan som helst och köper en kaffe för utan det blir jag helt snurrig och förstör hela passet. Inte särskillt bra, nej, men å andra sidan röker i princip alla på mitt jobb. Om de får ha den lasten får jag ha en annan last och min last är kaffe. I går jobbade jag utan kaffe, och det slutade med att min supervisor gjorde en kaffe till mig och vägrade låta mig gå ut i restaurangen innan jag hade druckit upp den. Min arbetsinsats var komisk; jag hörde plingan som signlarerar mat i luckan men jag tänkte aldrig långt nog att sticka till luckan och hämta maten. Det är en himla tur att mina kollegor har humor så att de kunde skratta åt det. Men men.

 

När jag väl hade kaffe i mig fick jag ihop nästan hundra pund genom att övertyga ett av borden att spendera en massa pengar på alkohol så det var inte direkt någon som klagade sen när jag gick hem.

 

Plus att jag av det bordet även fick tio pund i dricks, vilket också var helt okej.

 

Bra kaffe, bra livet, bra Jojo, helt enkelt. 

 

Puss på er.