Den där jävla domäncirkusen...

Då var jag där igen. Ny blogg, nytt domännamn, ny start, ny variation på frukosten, nytt överallt. I typ en vecka. Händer varje år. Någonstans långt bak i hjärnan ställer jag frågan varför jag inte bara kan använda min första blogg. Men oj, usch, fy där har vi hela högstadiet med olika faser och dålig svenska och hela paketet. Så näe. Absoluuuuuut inte. Och radera kan jag ju inte heller. Nostalgi är nostalgi, liksom.

Men vad fan, "Jojoboo". Känns som om jag har fastnat i någon falsk middle schooler's dagbok. Eller blivit totalfjortis (inte mycket skillnad, kanske men hey). Hur som haver är detta nu mitt nya namn. Som jag kom på sådär tio i tolv efter att inte kunna sova och efter att ha spenderat en timmes hopplöst skrollande hos Kenza. Och en himla massa mental notes om att köpa den outfiten och den outfiten och den outfiten och d- eller näe. Ingen idé. Har inte riktigt hennes figur, we've been over this. Det blir alltid en himla massa högt tänkande och interna konversationer med mig själv när jag sitter där.

Men ja. Bloggandet dårå. Nya erfarenheter, nya komplikationer, sabbatsår, pojkbandskärlekar och en himla massa ironi. Lite det som fick mig att börja med det här igen. För tumblr i all ära (se: tumblr är min absoluta kärlek och mer eller mindre mitt liv), men det är svårt att skriva om tumblr på tumblr utan att hamna i en massa bråk. Och den energin har man inte alltid (se igen: alltid när man skriver inlägget, aldrig när de spydiga kommentarerna rullar in). Så nu kör vi igen. Svensk blogg på blogg.se för att wordpress har jag inte riktigt hjärna för. Och jag orkar verkligen inte lära mig design till det också. Det räcker gott och väl med mina kunskaper om tumblr och blogg.se.

Så jag kör på. Designen bör väl rulla in snart. När jag har tid eller en massa annat jag borde göra som typ plocka upp strumpor från golvet och bemöda mig med att slänga dem i tvättkorgen. Eller para ihop rena strumpor. Kan konstatera att livet var väldigt mycket enklare när min strumpor hoppade in i mina lådor mysteriskt ihopparade och prydligt inlagda. Det var tider det, vänner. Det var tider, det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback