Lattemammor i all ära på ett kafé. De svänger alltid förbi med en unge i famnen och sitter i flera timmar över en, två, tre Lattemuggar och pratar blöjor och whatnot med sina gelikar. Så absolut, lattemammor i all ära. Tills de ska gå. För ungarna kladdar ned och ungarna smular ned och ungarna har ned en massa saker på golvet. Så när lattemammorna går är det himla bekvämt att bara sopa ned ungens skit på golvet och lyfta på baken.

Jag tackar så hjärtligt så, sincerely jag sopar upp din skit varje dag.

Visst, jag får pengar för det och pengar är pengar, men det är otroligt irriterande. Hur svårt är det egentligen att torka av sörjan med en av de där fina våtservetterna som de har liggandes i drivor i handväskan. Och hur svårt är det att säga "Ursäkta" innan man går? Egentligen?

Lite bitter blir man. Likaså när man ska in och skura golvet på toaletten och inser att majoriteten av all toagästerna har ignorerat papperskorgen. Som om den är där i egenskap av snygg inredning. Vi snackar om en ful jävla plåtburk i hörnet. Med en plastpåse i. Det är inte precis Armani Casa möbler. 

Men men. Kunder är kunder. Kunder genererar pengar i kafékassan som i sin tur genererar lön i slutet på månaden. Man borde ju liksom inte klaga. Men man undrar ju hur svårt det är att pricka papperskorgen rätt när man står rakt ovanför den, eller om alla liksom ställer sig i ena hörnet på toan och försöker skruva in skiten á la handbollspelare.