Jag hade tänkt vara superlistig och inte gå ut med mina kollegor för att bli av med min förkylning igår. Planen var tidig sänggång och sen uppstigning.

Det sket sig.

One Directions album läckte ut och... Ja jag lyssnade. Och sen lyssnade jag. Och lyssnade. Och även om jag stängde av musiken vid fyra efter ett tappert försök att somna till favoritballaden somnade jag inte förrns vid halv sex. Och så råkade jag vakna vid nio och då kunde jag inte somna om.

Men om jag är förkyld så märks det inte, och är jag trött märks det inte heller för jag är så jävla hög på det där albumet att det nästan är ett skämt.

Alltså jag lyser typ. Det är inte så att albumet är fantastiskt musikaliskt sett eller så, men låtarna är ju så himla härliga att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Och Ed Sheeran har skrivit två av låtarna och den ena är så himla fin att jag intog fosterställning i sängen när jag lyssnade. Fan, vad den killen kan skriva. Och även om jag tror att Ed skulle kunna göra den låten fantastiskt bra live är killarnas version sjukt bra.

Sen ska vi inte gå in på diverse solon och sånt för då kommer jag nog gå sönder. Jag har en himla massa känslor just nu, vänner.

Men om ni har tid tycker jag ni kan ta er in på YouTube och lyssna på Over Again. Om ni gillar Ed Sheeran kommer ni gilla den låten.

Vet inte riktigt när jag kommer börja lyssna på något annat igen. Januari, skulle jag tro. Lagom till Jonas Brothers släpper nytt.

Ska försöka få till något intressant att säga sen, men hoppas inte på för mycket. Jag tänker liksom inte riktigt idag.