Fredag

Jag fick betala dyrt för dålig sömn, feber och körkonsert idag.
 
En vecka med ett snitt på fem timmar är okej. Fredagsmorgonar är väl kanske inget att ha, men det går. Idag var en sådan där dag där jag verkligen, verkligen, verkligen ville ringa mig sjuk och bara få vara sjuk idag. Ha ont i halsen, vara lite borta, dricka te, vara miserabel och bara slippa dra i väg till skolan när man typ absolut inte borde vara där. Men vi är kneedeep i grupparbeten och det kändes inte riktigt okej, så jag gick.
 
Och alltså, konserten igår gick bra. Jag var jättenervös och skakade och allt jag tänkte på var den gången för tre år sen när jag fick min blackout. Första delen av konserten var inte min bästa, men efter solot, då blev det bättre. Dels för att det var över (herregud, vad jag har stressat över denna lilla vers, alltså) och dels för att det antagligen är det bästa jag sjungit på konsert någonsin. Och det var så jävla skönt att bara sätta det, att gå tillbaka till kören och känna att det gick bra, och alltså detta kan vara första gången jag någonsin är nöjd.
 
Så även om jag däckade halvvägs genom en film när jag kom hem, sov oroligt och fel och vaknade upp och kände mig som döden, så var det nästan värt det att dra sig ur sängen och gå till skolan igen. Nästan. Jag var så trött att jag var snurrig, tog av mig skorna och bara glömde bort var de var, sprang ifrån grejer, sprang in i folk och mådde sådär trött/sjuk illa i magen. Jag har förträng hälften av konversationerna jag hade idag, men jag vet med mig att jag gick runt och berättade för en stor majoritet om hur dåligt jag mådde på grund av, sån är jag, apparently. Se: händer även under inflytande av alkohol.

Men nu är jag hemma och det är dags att sova. Pratade länge i telefon med både Josse och Felicia, kollade på idolfinalen och På Spåret, tog ut, tinade, åt upp samtliga lussebullar ur frysen och spenderade tiden väldigt långt ifrån en spindel som tagit sig in i mitt rum. Den kämpade tappert, men mamma hade ihjäl den.
 
Jag pratade med Felicia så långt ifrån scenen som möjligt.
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Annika

Du sjöng jättefint, hela konserten var fin - och det märktes att spänningen släppte sen, för du såg mycket gladare ut efter solot. :D

2013-12-07 @ 17:18:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback