Nu är det kris. Ingefära/citron/honungs-vatten har inte hjälpt, jag har totalförbud att på något sätt använda rösten och nu är det kris.

 

Halsen bråkar och svider, jag är ganska säker på att jag har feber och jag förstår inte hur jag alltid ska lyckas med konstycket sjuk inför julkonsert. Eller luciatåg; när vi lussade runt i Stockholm med Lenas kör var jag pesten, år ut och år in. Men liksom. En konsert. Ett tillfälle. En gång. You had one job, typ. Men fan, jag ger mig inte.

 

Det värsta som kan hända är att jag får skita i solot, men jag tänker inte inte vara med. Det är emot alla mina principer och också inget som min stolthet skulle klara av. Så jag kan vara ett vrak i morgon, det kan jag.

 

Men då får vraket leverera i alla fall.