Då var det sista natten i en förhållandevis bred säng. Sista natten i Sverige. Lite sorgligt är det, ändå.

 

Men nu känns det att jag ska börja plugga snart. Jag längtar en hel del, planerar de kommande månaderna, min sommar, tänker på hur jag vill göra om mitt rum hos mamma (jag har haft det där rummet i fem sex år nu, det börjar bli dags för en förändring) och försöker komma på om jag ska välja en timmas sång eller en halvtimma sång och att ta upp fiolen igen?

 

Det är ungefär precis lika mycket att planera som innan jag åkte till London. Det där skulle ha blivit en astung och perspektivgivande kommentar men den kändes inte helt hundra när jag väl skrev den.

 

Aaaaaaanyway.

 

Jag har nog lite hemlängtan. Inte till London, utan hem som i bo här. Jobba halvtid/gå i skolan, spela Sims, fika, simma, dansa, sjunga, laga mat hemma här. Jag älskar mitt London, älskar vandrarhemmet och alla där, men det är rätt tröttsamt nu. Det är lite lättare, lite lugnare att bo här borta. Och så är jag som sagt så himla taggad på att börja plugga nu. Se om jag kan, se om jag kan bli bättre. Vill ta körkort och åka skidor och inte behöva planera in tre personer på en dag när jag försöker träffa kompisar för att jag inte ska någonstans. Det ska bli så himla skönt att komma tillbaka till allt det.

 

(Jag har lyssnat på Uno Svenningsons 'Tid att gå Vidare' genom hela det här inlägget och känner att det eventuellt kan ha påverkat mig)

 

Men det är ändå rätt långt kvar tills jag kommer hem igen. Och innan dess ska Hillevi och Pappa/Annika komma över, jag och Kattis ska till Dublin för att se One Direction (jag dör, jag dör, jag dör, vi pratar exakt tre veckor idag), Paramore ska släppa nytt album (ja, detta är en fruktansvärt viktig dag i min kalender) och jag ska jobba en massa.

 

I morgon väntar lite kompishäng, en tripp till M7, lunch med pappa osv, osv. Och så tänkte jag hinna med planet också. Tills dess får ni lite bilder från dagarna som varit (mest på sådant jag inte har nämnt).