Snökaos, dårå.

I Sverige (Stockholmstrakten primärt nu) är det snökaos när det är för mycket snö på vägarna för att alla fordon ska komma fram, när SL ställer in hälften av tågtrafiken för att det verkligen inte funkar och när alla på andra sidan Värmdöbron sitter fast på sin ö utan hjälp.

Snökaos. När vallen utanför pappa som uppstår efter plogning blir så hög att det är ett mindre berg att bestiga och åka kana nedför varje dag för att komma till stationen, och man blåser omkull och landar i snödrivor längs vägen när man går.

18 minus, 80% anmäl frånvaro och SJ olyckor. Hej vinter, hej Sverige typ.


Det är snökaos i London nu, tydligen. Jag ser det inte. Inte alls. Det är en ynka grad under noll ute, ingen farlig blåst och gatorna är blöta. Inte isiga eller snöiga. Blöta. Bitvis täckta med slask men annars bara blöta och det är ingen större skillnad från de få gångerna det har spöregnat sedan jag kom hit för fyra månader sen.

Och lokaltraffiken? Bussarna går som de ska, ibland med tre- fem minuters förseningar, och tågen är inte påverkade alls, eftersom de går under jord.

"Hur ska jag ta mig till jobbet i morgon?" Sade någon. Jag ser inte problemet. Vadå hur? Ta bilen - det är inte ens is på vägarna. Eller ta tåget. Eller sätt dig på en buss. Det är absolut ingen skillnad, världen går inte över för att det snöar.

Jag ser egentligen bara en negativ grej med hela den här vädersituationen och det är att det på riktigt snöar sidledes. Inte diagonalt, inte rakt ner, inte ens från alla håll på en och samma gång. Sidledes. Om man tittar ut genom fönstret på jobbet ser det på riktigt ut som om någon plockat en kyckling och blåser alla fjädrarna åt vänster. Och hur jag än gör lyckas jag gå mot vinden.

Det enda problemet jag har är att jag inte kan ha luggen nere, för när jag kommer till jobbet är den ändå förstörd.

Men snökaos, hörrni. Minus en, två decimeters snötäcke över Hyde Park och cirkus åtta miljoner som klagar.

Det är inte utan att man undrar hur de skulle hantera svensk vinter.