Det är tisdag, det är lunchtid, hösten spelar sitt allra fulaste kort och jag vill verkligen, verkligen inte sätta tänderna i redovisningen i mediaproduktion som ska vara klar till i morgon.

 

Verkligen, verkligen inte.

 

Av någon anledning hittade jag en himla massa saker att göra igår som inte hade något att göra med just den redovisningen, vars faktadel skulle varit klar enligt egen planering (se: fikade med barndomsvän, fikade med morbror, facetimade länge med klasskompis och pratade en hel del om det stora behovet att göra denna helvetiska uppgift. Spoiler; inget hände. Vi åt mat istället).

 

Det är någonting med att consistently bara få uppgifter som inte ger mer än E som gör att man liksom... tappar suget. Det känns typ inte värt. På ett läxförhör är ett E femtio procent av den totala poängen, och även om jag nu pluggar tills jag är säker på att jag kan allt känns det alltid lite, lite onödigt. Om det enda som förväntas av mig är femtio procent. 

 

Så jag kämpar på. Om än jävligt långsamt, men jag kämpar på.