Det är återigen alldeles, alldeles för sent och jag borde återigen verkligen, verkligen sova. Till mitt försvar kan jag berätta att jag varit uppe och äntligen gjort klart samhällsläxan så att den slipper hänga över mig. Ställer mig nu bakom en metaforisk sköld av valfri typ för att undvika frågor om varför jag väljer att göra detta först klockan tre på natten. Se: det finns alltid ett jättebra skäl, men inte alltid tillgängligt på demand.

 

Jag och mamma var och såg Ingert i Carmina Burana idag, och alltså om klockan varit lite tidigare hade jag gett mig in i en lång harang om musik och dess inverkan men just nu känns det inte som världens bästa idé om jag vill sova ut i morgon. Det var i alla fall himla, himla mäktigt (det stycket är ju i och för sig aldrig inte mäktgt, men det var bra mycket mäktigare att höra det live), och jag grät himla, himla mycket. Jag kom även underfund med att Ingert nog är den starkaste människan jag har i mitt liv och när vi träffades efter föreställningen kramade jag om henne och sade "När jag blir stor ska jag nog bli dig" och lät eventuellt typ fyra år gammal men så får det vara.

 

Efter detta blev det sjuk middag med grissida, pommes och grillade grönsaker och jag var så mätt att jag trodde jag skulle dö. Är fortfarande moderately mätt, sju timmar senare. All in all genererade den middagen en himla massa magont, flera frågor till högre makter om varför mat ska göra så jävla ont i för stora mängder och ett skämt som jag blev riktigt himla nöjd med.

 

Så idag var en bra dag, och i morgon är det julpyntskomplettering på Forum som gäller. Så. Nu ska jag sova.