Det blåser så hårt att det sjunger fönstren, och det känns som huset lever. Och det är kallt, kallt, kallt här hos pappa. Hos pappa fast utan pappa, as in, både pappa och Annika är borta. Jag har gått runt och wailat och sjungit (se: speciellt i duschen) för att överrösta ovädret och döda tid. Besegrade min nemesis kycklingbröstetfilén by way of Ceasar sallad på samtliga grönsaker i kylskåpet och kollade på Love Actually. En bra kväll, alltså. Men lite kall. Väldigt kall. Ska dricka te tills ljusen på bordet brinner ut och plugga samhällskunskap tills huvudvärk infinner sig.

 

Och sen ska jag sova jäääävligt gott.