Jag har fått jobb. Jag tror inte att det är en kotte på facebook som har missat detta fakum, men jag ville liksom inte skriva om det förrns jag skrivit kontrakt och fått det officiellt på papper; att jag efter åtta månaders letande äntligen har fått ett jobb. På Espresso House, dessutom. Livet känns faktiskt ganska bra.

 

Det var lite den delen av cafélivet jag saknade - att göra kaffe. Att baka det vi säljer är inte riktigt min grej, har det visat sig. Det blir så mycket press som jag liksom inte klarar av, men det har varit en period nu då jag riktigt saknat att komma hem och lukta kaffe. Ljudet av en grinder eller känslan när man får till bra kaffe. Det är så mysigt men customer service kräver både bra kunder och bra kollegor för att vara värt de få människor som oavsätt arbetsplats målar dagarna i gråskala och ekvationen gick inte riktigt ihop där jag jobbade förut. 

 

Saker och ting går dock ganska fantastiskt ihop nu; jag, typ, älskar mitt jobb.

 

Och apropå ganska fantastiskt och saker man älskar har jag nu för första gången i mitt liv skrivit en låt med hjälp av ackord. På en gitarr. Det trodde jag inte när jag plockade upp gitarren för en månad sedan för att bannemig lära mig att spela den förbannade saken. Det. typ går. Det låter inte fantastiskt med provisoriskt capo. Alls. Det låter faktiskt så fult att jag ska ta mig till en musikaffär och skriva klart låten där i morgon, för jag står inte ut med att försöka skriva musik på en gitarr som låter som en krasslig banjo när den är stämd. När skolan börjar kan jag åtminstone få tag på en i repan under dagarna. 

 

Det är dags att ta en circadin (en annan grej; jag har sedan en tid tillbaka börjat ta insomningspiller för min sömnstörning) och försöka somna.  Jag öppnar jobbet i morgon och vill väldigt gärna vara vid medvetande när det sker.