Meningen med livet är tre på morgonen, med ångest och spänning i bröstet inför allt det som fäller mig när jag är ensam. Då jag lyssnar på mitt band tills allt blir bra, ställer mig på knäna i sängen och minns London O2 och 20 000 pers och hur jag torrsnyftade in i Sverigeflaggan. 

Meningen med livet ÄR den konserten som var, alla konserter som varit och alla konserter som ligger framför mig. Meningen med livet är jag, en akt jag tycker om så förbaskat mycket, och känslan av att rösten brister. Meningen med livet är livemusik.

Meningen med livet är att ringa upp Josse och prata i en timme. Att ringa och höra henne reagera till precis samma saker som jag. Timmar framför tumblr i telefon med varandras skratt i öronen.

Meningen med livet är att spontanträffa Claudia och hur det leder till spontanövernattning.

Meningen med livet är att övertala Amanda att Skypa i tio minuter och istället Skypa i åttiosex. 

Meningen med livet är kvällar som med Kattis och Anna framför det vi älskar att göra.

Meningen med livet är en kram i korridoren när man är som sjukast och ingen egentligen vill. 

Lyckan. Meningen med livet är lyckan. Små flyktiga stunder med flaggan i topp även om livet är botten. Det jag sträcker mig efter när jag måste påminna mig själv om vad jag kämpar för.  

Jag vet att ett plus två blir tre och att dopaminet räddade mitt liv. Jag vet att allt var mörkt för att jag aldrig kom ihåg lyckan. Jag vet att det därför är viktigt att jag dokumenterar. I preventivt syfte. Jag vet att jag själv skapar min egen lycka, och att detta är skälet till de sex konserterna jag har inbokade det här året. Jag vet att tårarna jag fäller antingen är en produkt av lyckan eller en konsekvens av att förlora den; därmed är alla fällda tårar en påminnelse, ett löfte om att lyckan finns.

Och jag vet att lyckan är meningen med livet.