Detta alltså. Klockan är halv fyra en onsdagnatt (öh.. morgon???) och jag har spenderat säkert fem timmar med P3 Dokumentär: Folkmordet i Rwanda. Fy fan vilken fruktansvärd historia. Inte för att jag förväntade mig att hitta regnbågar och enhörningar i en dokumentär om ett folkmord men för att aktörerna med i spelet var så fruktansvärt vidriga i hanterandet av inbördeskriget.

 

Folkmordet handlade om att en stor del människor av hutuetnicitet våldtog, torterade och massmördade opposerande Hutus men framförallt individer av Tutsietnicitet, detta på grund av en lång historia av förtryck som dels berodde på Tutsierna, dels på Belgiens inställning till de två folkgrupperna sedan de fått makten efter Tyskland under Berlinkonferensen. Och liksom, det är illa nog att det blev ett folkmord.

 

Vad som är ännu värre är att FN såväl som media hade full vetskap om vad som skedde innan folkmordet, utan att göra någonting. Under folkmordet vägrade FN rakt ut säg att det som pågick i Rwanda var ett folkmord, utan kallade det endast för inbördeskrig. Det jag upplever som värst, dock, är nog att länder inom FN var rädda att riskera sina soldaters liv vilket ledde till att man, när man gick in i Rwanda inte hade rätt att bruka våld, och således heller ingen vidare utbildning kring detta, eller för den delen adekvata vapen för det som faktiskt kunde ske. På det hade man en på tok för liten styrka. Det var först efter det att tio Belgiska soldater blivit torterade och mördade som man skickade in trupper - men inte för att stoppa folkmordet. 

 

Den mängd soldater som behövts för att till viss mån stoppa folkmordet anlände till Rwanda men bara för att få ut varenda utlänning i landet. Man var ovillig att sätta sina egna soldaters liv på spel för att rädda Rwandaier, men inte för att rädda den västerländska befolkningen i landet. Jag blev så provocerad och äcklad av det jag fick reda på i dokumentären att det tog fem timmar att ta mig igenom denna hemska historia på en och en halv timme, för jag var tvungen att diskutera med andra människor och bara avreagera mig.

 

Jag skulle dock absolut rekomendera den här dokumentären. Det är inget man myser till precis, men det är himla intressant och det är många som faktiskt inte har koll på att det här hände. Så kör på, ba. Och var himla lyckliga att ni inte gör det i uppsatssyfte för jag har tre A4 mindmaps med väldigt liten text om detta. 

 

Bara typ. Fem källor kvar att granska innan jag har tillräckligt med kött på benen för att börja arbeta med själva uppsatsen. Den kommer nog suga själen ur mig, för övrigt. Våra instruktioner är ett sex sidor långt dokument exklusive framsida. Men eeh. Det går nog bra. Min lärare tror på att jag kan få ett A i kursen och det innebär att han tror att jag kan prestera ett A på det här. Så jag kör på. Jag har arton dagar på mig att spika skiten.

 

Fun fact: Det står tre koppar med olika stadier av drucket te på olika ställen runt min säng, samt en form förut innehållandes kladdkaka som jag ba without preamble tog ut ur kylen och åt med gaffel direkt ur formen. Desperate times call for desperate measures och endorfiner is king.