Jag sov tolv timmar inatt och vaknade ändå före klockan två. Förutom generell smärta i mage och rygg, huvudärk någonstans mellan trummor i tinningarna och potatisticka rakt in i hjärnan, kändes det ändå helt okej att gå upp.

 

Jag erkänner, jag kollade på Harry Potter och Hemligheternas kammare två gånger, lade varma vetekuddar på smärtan runt mage och korsrygg och fick kanske inte ihop riktigt lika mycket av min kommande engelskapresentation som jag önskat. På måndag. Halv tolv. Första tentamenstillefälle i Engelska 6. Jag har två minuter av minimum fem. Jag glömde absolut inte papprerna i skolan över lovet.

 

Så min lördag gick kanske inte helt enligt planerna. Men jag fick en extra garedrob att lägga kläder i och jag har ju faktiskt tid i morgon. Det är också en muntlig presentation som inledning till en bokanalys av en bok som jag by happenstance har läst över sju gånger så jag vet inte hur mycket panik jag borde ha över detta.

 

(Jag har ingen panik. Jag hade innan jag började skriva. Jag har, tyvärr, tagit mig igenom höstterminen med att färdigställa allt jag verkligen bör göra natten innan och ändå fått A eller B i slutändan. Det vore inget annat än nyttigt att få ett sämre betyg någon gång så jag börjar studera som en bör om jag ska vara ärlig.)

 

Så jag latade mig mest, tog bilder på snön som äntligen har börjat falla och stanna och gjorde det bästa av att ha en mage som jag helst ville skära bort helt och hållet. Det var okej. Det fick vara okej. I morgon ska jag vinka av ett gäng fina vänner som ska ta sig ann min absoluta drömresa. Och så ska jag skriva och bli himla jävla nöjd med den där engelskapresentationen. You'll see.