Jag har haft två och en halv helt fantastiska dagar i min fantastiska stad och resan är redan påväg mot sitt slut. Jag blev vän med en tjej från Australien i dormen och hjälpte henne turista med kameran i högsta hugg, andades in den familjära luften och välkomnade till och med smaken av det äckliga kranvattnet. Det har varit så fint alltihop, kramar och pussar och "är du tillbaka nu, när kommer du tillbaka?" både från mitt Starbucks (som jag verkligen bara besöker för alla soya Frappuccinos™) och mitt Nando's. Där det liksom gör ont i magen av kärlek och hemmakänsla när jag går ned för trapporna till kontoret. Ingenting ändras, egentligen. Atmosfären finns där och jag vet att jag har ett hem här borta och jag har mått så fantastiskt bra under de här två dagarna.

 

Det ska, för första gången på ett tag, faktiskt bara bli tråkigt att åka hem. Jag borde gjort som jag sade att jag skulle göra; borde ha jobbat genom hela sommaren. Livskvalitén stiger och jag är typ kroniskt lycklig och alltså jag älskar den här staden så himla mycket. Jag ska ta mig in till Goodge Street och säga hej då till Danny. Få i mig någon matbit (EAT säljer Pulled Pork just nu, jag döööööööööör). Och typ, ta mig från golvet då det just klev in två irländare med gigantiska väskor och vår dorm är inte den största.