Det är längesedan jag varit så lättad som när jag lämnade in den där uppsatsen idag. Den kom in fyrtiofem minuter efter deadline och då hade jag på grund av allt strul med min dator ändå fått den uppskjuten till midnatt. Jag drabbades av någon form av mindre kris och höll musen över 'sicka' knappen innan jag faktiskt kunde förmå mig själv att trycka. Men uppsatsen är inne och jag har prata med Ted när jag lämnade in den och jag är ba så jävla nöjd.

 

Jag försökte vara uppmärksam och korrläsa, men klockan var mycket och skolan var påväg att stänga och jag hade i ärlighetens namn inte orken. Jag ber till gudarna att allting blev korrekt med källorna men det kändes bra. Om inte annat så är jag så fruktansvärt nöjd med skiten och min insats bakom. Sjutton timmar har jag sammanlagt lagt ned under de två senaste dagarna. Och det var i princip då hela uppsatsen kom till ordentligt. Angående vet jag inte hur många timmar som runnit iväg men det är nog ändå en hel del. Bara dokumentären tog fem timmar att ta sig igenom. Jag är bara så oerhört glad och tacksam för att jag höll huvudet kallt och faktiskt skrev klart uppsatsen trots en massa ångest och mindre mindblocking. Att jag liksom tog tag i det mentala direkt när det blev jobbigt igår och lyssnade sönder mitt band så dopaminet kunde hjälpa till. Jag är så glad att det funkar. 

 

Och så glad att uppsatsen blev som jag ville. Jag hoppas verkligen den räcker ända fram till A. Risken finns att jag, typ, börjar gråta av lättnad då. Jag har kämpat för ett A i samhällskunskap och det vore så kul om det faktiskt kunde gå hela vägen hem. 

 

Men nu ska jag avsluta denna fyra veckor långa period av "Rwanda, Rwanda, Rwanda" genom att kolla på filmen Hotel Rwanda med en kopp te i handen. Och sedan ska jag sova gott.