Det pratas väldigt mycket om huruvida kändisar ska vara förebilder för speciellt unga individer. Det är otaligt snack om för lite kläder, för mycket antydan till sexuellt umgänge, alkohol, allmänt festande och föräldrar hävdar till höger och vänster att deras barn påverkas negativt, börjar festa och klä sig utmanade och allt vad det är på grund av barnens föremål för idoldyrkan.

 

Men när folk ägnar sig åt att romantisera eller glamourisera destruktiva vanor eller antydan till mentala sjukdomar är det helt lugnt. Lady Gaga får sin dansare att spy i konstens namn? Äsch då, chill bananas, det är ju konst ju!!!!! Det är ju inte som om de gör det med flit för att de mår dåligt, det är ju bara på skoj!!!! Konst, ju, KONST!!!! ALLT ÄR OKEJ I KONST!!!!!!

 

Det är enligt dagens samhälle liksom inte okej att i konstens namn ta av sig kläderna då det kan påverka ungdomen negativt, men att skära i kroppen och kalla det konst kommer absolut inte ha någon inverkan på våra barn. Alls.

 

Det pågår en sådan otrolig nonchalering av mentala sjukdomar i dagens samhälle och folk reagerar inte starkt nog. Det blir ett sådant liv när ungdomar dricker alkohol och smiter ut. När de ljuger och klär sig utmanande och försöker växa upp. Föräldrarskapet snörps åt och reglerna blir allt striktare. Man förbigår preventivmedel och predikar om det fantastiska i att avstå från sex "tills man är redo". Men en sextonårig individ - speciellt en flicka - kan hamna i alla möjliga sorters blåsväder på grund av den tabu som existerar kring allt vad sex och alkohol innebär. Och fan. Är du byxmyndig ligger det hundraprocentigt hos dig att bestämma huruvida du är redo. 

 

Ungdomar slutar lita på sina föräldrar när de skäller ut i försök att uppfostra. Istället för att berätta för sin tonåring att man vill att den alltid ska ringa om det händer något, oavsett promillehalten i blodet, bygger man en mur mellan sig själv och sitt barn. Genom att strängt förbjuda något och hårt straffa ditt barn om det överskridit en gräns gör du risken för katastrof så oändligt mycket större.

Jag förstår inte hur det kan vara så jävla svårt och berätta för sin tonåring varför det tillverkas kondomer, jag förstår inte hur det ska ta emot att säga "Jag vet hur världen ser ut, jag vet vad tonåringar gör och jag ser helst inte att du gör det men jag kommer hjälpa dig om det går överstyr".

 

Istället tar man till piskan och när den inte hjälper pekar man på offentliga personer som om att säga "DE BÖRJADE!" Att vuxna människor inte kan se sambandet mellan offentliga tonåringar och privata tonåringar gör mig mörkrädd. Om Miley Cyrus som sexton-åring lekte med illa dold strippstång på TCAS spelar det ingen roll över huvud taget för hur din tonåring agerar. Grunden ligger i DIN uppfostran av ditt barn och likaså lägger Tish och Billy Ray Cyrus grunden till hur Miley agerar. Det handlar om information, om tillit och en möjlighet att se konsekvenser och de enda konsekvenser du lär ditt barn att se om du skriker och gapar är vilka vägar det ska ta för att undvika sina föräldrar. Hur det ska springa ifrån något som i vissa fall uppfattas som ångestfyllt och skräckinjagande.

 

Och under tiden skjuter statistiken för depression och ångest i höjden, mängder av ungdomar har i bakhuvudet vad man enligt samhället får och inte för göra. Att fysiskt skada sin kropp är inget samhället gillar. Samhället gillar styrka, perfektion, smala tjejer och muskulösa killar och bara man kan hålla det där man måste göra för att nå upp till dessa ofta ouppnåerliga ideal hemligt är det fine. Så skärsår göms under långbyxor eller långärmade tröjor, maten tar fel väg ut på diskreta toaletter; man lär sig smälta in.

 

Konstformer som Scarification eller det ovannämnda, som kräver en kompromiss av din hälsa blir mer och mer acceptabelt, men det är få föräldrar som skriker om det. 

 

The thing is, om ditt barn ristar in sångtexter som speglar ett mörkt inre på sina bara armar är det redan någonting som är fel. Det är som att konsten har egna lagar, där smärta och mörker är okej för att det är vackert. Man målar upp bilden att allt som är hemskt, depression, ångest och rädsla är konst. Internet är smockfullt av unga individer som köper den bullshit industrin säljer men det man hör mest gap om är huruvida Miley Cyrus måste sätta på sig ett par brallor.

 

Det är värt att tänka på att Demi Lovato för några timmar sedan stod upp för den här saken på Twitter, argumenterade emot Lady Gaga och youtubern Kingsley som försvarade destruktiva aspekter i just konst. Det är värt att tänka på att hon fick extremt många negativa kommentarer för det här av konstens fantaster och fanatiker.

 

Det jag menar är att bara för att Van Gogh skar av sig örat och konsumerade färg under sin depression betyder inte det att just det var hans konst. Upp med handen ni som vill lägga in veto för en destruktiv konst, om konsten ska vara en tillflykt från det mörka, inte en acceptabel orsak att förvärra det.

 

Fan, alltså. Det finns värre saker att skrika om än en stupfull tonåring.