Så fort jag bestämmer mig för att gå på ett uppspel går jag därifrån med en ansenlig mängd motivation för musiken och livet rent generellt. Jag mår så bra vid sådana tillfällen. När jag liksom absolut måste gå från Sickla till Järla och ta tåget därifrån istället för jag behöver gå ut mina tankar. Behöver drömma utan en vagn med trötta ungdomar och jobbslitna vuxna som blockerar mig.

 

Idag var det dag två av Live Night och det enda jag har att ångra är att jag sparade fotouppgiften till igår kväll; jag hade velat se det då också. Allt. Det var några så fantastiska akter att jag lämnade skolan med humöret på topp och idéer surrandes i huvudet. Så taggad på något som jag har två år kvar att vänta på. Det är det här som är så fint. Med Rytmus, alltså. Och alltså. Förutom det faktum att studiemotivationen är obefintlig känns det nästan tragiskt att det snart är lov.

 

Men fan. Jag ska njuta av den lilla tid jag har kvar innan sommaren. Och göra sådant som idag. Haffa en vän i korridoren (vännen i fråga var Dante) och åka ut på äventyr. (Vi åkte till Nacka Forum och jag fyndade för stor jeanskjorta men jag menar...) Det är fina dagar som denna som jag vill minnas från min tid på Rytmus. Jag ska sova nu. På grund av det faktum att uppskattningsvis en halv miljard konsertbiljetter och filmer från kvällarna i Croke Park sitter fast i min Camera Roll fanns det ingen chans att ta några bra bilder, men ni kan däremot få ta er en titt på mitt tält till jeanskjorta. Om ni vill.