Hej, jag vill bli artist.

Om vi ska prata om något annat än huvudvärk och prestationsångest, ska vi fanimig prata om något som är stört jävla party. 

Min musik. Detta är jävligt party.

Jag har två distinkta minnen från min barndom som är kopplade till konceptet att bli artist. Det första minns jag inte hur gammal jag var när det skedde, men jag vet att jag satt framför TVn i Lännersta och tänkte jag vill bli såndär. När jag var nio satt jag framför en läskig TV-kamera med en vuxen människa framför mig och viskade att jag vet inte men jag kanske vill bli popstjärna när jag blir stor.

Kanske fanns egentligen aldrig på agendan. Jag vill bli artist. Jag vill kunna försörja mig på att spela egenskriven musik för folk som älskar vad jag håller på med. Går det? Beats me, men jag kommer hata mig själv så otroligt mycket om jag inte försöker.

Så det känns som en fet jävla milstolpe har passerats nu när jag för tio minuter sedan skrev klart en låt och ba... Den här låten. Jag vet hur jag vill att den ska låta. Jag såg hela slutproduktionen framför mig och det tog typ tre minuter så hade jag skapat en musikalisk, grafisk, komplett jävla profil för artisten Jojo och jag fucking tappar det för jag kan göra det här. Jag har en vän som jobbar med mig på musiken, jag har kunskap nog att skapa min profil och jag kan fixa det här.

Kan jag bli känd? Ingen aning. Men det är inte det som spelar någon roll. Det som spelar någon roll är att klockan är halv ett en fredagskväll och jag vet att jag kan försöka jobba för det jag velat göra sen jag typ kom svinarg och skrikandes ut i jacket på mammas mage.

Det är allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback