En resa till Grekland: Dag sex och sju.
Det går inte så bra med min dagliga uppdatering. Jag gör inte så mycket av intresse, tar inte så många bilder och har heller inte tillräckligt med wifi för att lägga upp bilderna.
(Det kom en massa människor och det lille wifit har lite problem)
Men jag ligger här, under sol eller vita parasoll och har blivit typ en halv hudton mörkare. Ikväll ska vi ut och äta på en fin restaurang för att fira (sörja?) att det är sista kvällen.
Imorgon går planet tillbaka till Skåne sent och på torsag åker jag tillbaka till Stockholm.
En resa till Grekland: Dag fem
Sådär ja. Nu har jag bränt mig. Rejält. På baken, av alla ställen. Vi stack till en sandstrand (eller nja, mer fin sten än sand) jag solade baksidan i en och en halv timme och sen var det kört. Vände mig om och solade på rygg, lyssnade på musik och läste en massa.
Ärligt talat, det händer inte så mycket här. Jag ligger på mitt as, blir inte särskillt brun, badar, äter och överanvänder Instagram. Och så dricker jag en massa iskaffe.
//1. Påväg till Lichnos // 2. GLAAAAAAAAASS!!!!! //
En resa till Grekland: Dag fyra.
Det blev ingen utfykt idag. Alla var supertrötta och flera av oss hade brände sig rätt rejält igår så vi stannade på hotellet hela dagen och badade i poolen. Det är trettiosju grader i skuggan idag. Lätt fyrtio grader i solen. Jag låg under ett parasoll och läste Harry Potter mest hela tiden.
Jag är fläckvis jättebränd. Randen på axeln har börjat lägga sig, men ryggen är jätteröd, en halv decimeter på låren och den där jädra rutan jag har mitt på magen också. Jag hade solskyddsfaktor trettio och var nästan inte i solen så jag hoppas att det lägger sig till i morgon. Vill helst kunna njuta av stranden i morgon.
Vi ska sticka iväg och äta om ett tag, och efter det är det tänkt att vi ska går runt i hamnen och kolla i affärer.
Hoppas ni har det bra där hemma.
// 1. Poolmusik. // 2. Vi dök i poolen. // 3. Mat, osv. // 4. Oklar bränna på vänster fot. //
... Hon klantar sig.
Det fastnade en kärna från min apelsinjuice i sugröret. Tänkte blåsa ut den. Blåste för nära ytan. Det bubblade. Jag fick juice i ögat.
Jag bjuder på den.
En resa till Grekland: Dag tre.
Vi stack till stranden idag. Den fina, med mindre sten och finare utsikt, nära hamnen. Jag sträckläste Harry Potter ett i solen, och sprang ett par gånger fram och tillbaka till vattnet. Lyssnade på Little Mix album och lyckades med konststycket kvadratisk, knallröd bränna på magen.
(Jag är vit på baksidan, förresten. Det går en fin, röd linje någonstans mitt i midjan. Ska nog sola mer på rygg i morgon)
Till lunch blev det Club Sandwich och färsk apselsinjuice och cirkus en halv liter vatten. Termometern stod på trettiofem grader idag. Det var helt omöjligt att gå på stranden utan att bränna sig och poolvattnet var alldeles för varmt. Efter lunch stack jag tillbaka till hotellet och låg vid (eh, i?) poolen tills det var dags att gå upp. Satte mig vid baren och gjorde färdigt så mycket design jag kunde, och sen var det fördrink hos Monni och Martin, Josse och Julia.
Och maten idag? Alltså maten idag. Vi åt på en superfin restaurang med jättetrevlig personal. Jag åt kött i pepparsås med potatis, grillad tomat och aubergine, och till efterätt blev det choklad soufflé. Och cappuccino. När vi gick därifrån hade jag så mycket håll att jag gick helt snett.
Nu sitter jag, Monni, Beccy och Johanna vid baren och drar nytta av wifit. I morgon ska vi ta en taxibåt till en sandstrand och vara där större delen av dagen.
[Det blev inga bilder med systemkameran idag för jag råkade glömma minneskortet i datorn, så ni får nöja er med bilder från Instagram]
// 1. Det seglade in en fin båt. // 2. Strand. // 3. Har blivit utmanad att läsa en Harry Potter bok om dagen. // 4. Poolen, obviously. // 5. Min varmrätt. // 6. Ooooch min efterrätt. //
En resa till Grekland: Dag ett och två.
Note: Klockan är halv ett på natten första officiella dagen i Grekland när jag skriver detta. In case you wanted to know, liksom. Rubriken indikerar långt inlägg, by the way. Typ. Jättelångt. Fair warning. Also: ber om ursäkt för mängden bilder jag valt ut. Men eh. De kändes nödvändiga. Och jag tyckte jag var fantastisk som valde ut under tjugo stycken från mina två hundra bilder.
Dag ett.
Ja alltså, åka till Grekland då. Eventuellt mitt absoluta favoritland bland medelhavsländerna, för grekiska byar, grekisk mat, grekiskt landskap, greker, grekiskt. Och för att ingen kan stoppa mig från att käka tzatziki tills jag kräks. Och i år är det alltså dags igen, för femte gången (Grekland, Grekland, Grekland, Greeeeeeeeeeklaaaaaaand, jag älskar Greeeklaaaaand).
Vid fyra-tiden på eftermiddagen igår hoppade hela bunten på tåget från Hyllie och tog oss under Öresundsbron till Kastrup i Köpenhamn (”Är vi i Danmark eller i Sverige nu?” frågade Julia någonstans innan vi åkte ned under vattnet. ”Jag vet faktiskt inte”, svarade jag och tittade ut genom fönstret tills vattnet blev en tunnel). Efter incheckning och toabesök delade vi på oss och jag, Beccy, Johanna och Josse gick runt och kollade i affärer tills vi stannade vid Starbucks.
Helt ärligt nu, jag gick nästan under av nostalgi. Josse drog i min arm, klappade mig på ryggen och sade ”Lugn nu”, när jag såg loggan. Jag köpte en Grande Mocha Frappuccino och lät ögonen rulla bakåt i huvudet i blandning av god kaffeshake och så, så mycket London känslor.
(Vi gick på toa igen, och en gång till efter det, och jag var så uppblåst av laktosen men det var okej ändå. Det var det)
Planresan gick i förhållande till mina senaste resor rätt snabbt. Jag spelade kort med Johanna och Beccy, åt ostbågar, drack en cider, och åt så mycket mat. Och för flygplansmat, var den ändå helt okej. Och någon (Annika, antagligen) hade kryssat i att jag är laktosintolerant så när alla fick kyckling i konstig sås fick jag ett helt, saftigt kycklingbröst. (Fick dock inte den goda desserten, utan fruktsallad, inget bröd, utan riskakor och kikärtor istället för sallad med bulgur. Kikärtor, seriöst, kikärtor. Av alla alternativ.) När jag var färdig var jag så mätt att jag lutade huvudet bakåt och försökte att förtränga huvudvärken som kom med paltkoman.
När vi väl kom till flygplatsen väntade en varm buss och resa på en timme och en kvart. Jag läste Harry Potter och lyssnade på musik och när vi väl var framme var jag så groggy att jag trodde att jag skulle halka av bussen.
Och hotellet? Hotellet är fint. Det finns en stor pool, en fin bar med Wifi och trevlig barägare. AC i rummet och fin inredning. Vilket, typ, inte händer. Inte med charter. Jag tackar för det.
Det blev en natt med alldeles för lite sömn och alldeles för kall luft. Och när morgonen kom blev det dags att köpa frukost.
(Dag 2)
Till frukost blev det två hårdkokta ägg, juice, te, flingor och – eh – vitt bröd med Nutella. Oops. Vi var vid poolen halv elva och redan halv tolv hade vi fått färg.
Och, alltså. Vänster arm är ljusare än höger. På höger axel hade jag smort in mig slarvigt så innan jag smetade på Aloe Vera hade jag en stor röd rektangel på överarmen. Men det är dag ett i solen. Jag har ingen panik än.
Till lunch kunde vi konstatera att Grekerna äter som djur. Jag beställde in Grekisk sallad och tzatziki och det hade varit en bra lunch att dela på två personer. Men fan, vad gott det var. (Och gud vad mätt jag var). När vi fortsatte mot stranden var det trettiofyra grader varmt, strålande sol och alla nio var så mätta att vi var snurriga.
Stranden är inte den bästa jag har sett. Det är sjukt vackert, med bergen i bakgrunden och klipporna som formade en halvmåne. Men det var stenstrand som gjorde svinont att gå på, och vattnet var grumligt.
Vi snorklade ändå lite, jag och pappa. Vi simmade ut till spetsen på halvmånen och flöt rakt ovanför stim med randiga fiskar, och en miljard sjöborrar. Höjdpunkten var när vi hittade ett hål i en del av berget, som man säkert hade kunnat simma igenom om det inte var för smörgåsbordet av sjöborrar som ramade in det.
Vi stannade i en timma innan vi drog oss tillbaka, och efter promenaden trillade jag i poolen och just då kändes det som om jag aldrig har välkomnat en pool mer än jag gjorde då.
(Det var typ precis då jag upptäckte brännan på armen och bestämde mig för att sticka ifrån solen. Jag tog en dusch och satte mig i baren för att leka runt med bloggdesignen, och sedan var det helt plötsligt dags att äta middag).
När vi gick ned till hamnen, och såg den andra stranden, då trodde jag att jag skulle dö, så fin var den. Solen låg på alldeles perfekt, vattnet gungade lite och några båtar låg förtöjda ute i vattnet. Jag gick lös med kameran och fotade och fotade tills vi rundade hörnan och – då trodde jag att jag skulle dö igen.
Den här byn, Párga, är typ den finaste byn jag någonsin har sett. Vi sprang fram och tillbaka och tog bild efter bild efter bild, hungrade efter bra resultat och om jag kunde ta ett mentalt screenshot skulle jag göra det för det går inte att fånga den här platsen på bild.
Jag åt grillad Saganaki, Pork Souvlaki och grekisk yoghurt med körsbär till middag och stirrade på de färgglada husen hela tiden.
Vi avrundade allt först med kaffe och glass på ett café framför stranden innan vi gick upp och satte oss i hotellbaren. Jag drack en Cola Light och gjorde mer bloggdesign, och sen var det dags att gå upp igen.
Och om jag fick välja ett ställe att flytta till varje sommar, då skulle det vara den här byn. Med överstora portioner och vacker hamn och berg runtomkring, och en lagom turistmängd.
Det blir nog en rätt bra semester det här.
// 1. Solnedgång från planet // 2. Grekisk sallad // 3. Tzatziki // 4. Fin blomma påväg mot stranden. // 5. Fin skylt osv. // 6. Stenstranden // 7. Klipporna vid the aforementioned stenstrand. // 8. Vattnet från sten/sandstranden vid hamnen. 9. // Fin sand/stenstrand vid hamnen. // 10. HUSEN! HUSEN I MITT HJÄRTA, HERREGUD!! // 11. Mer hus. // 12. HUUUUUUUUUUUUUS. // 13. Grillad Saganaki (funkar förövrigt att steka hemma på spisen. Blir superfrasigt, och super gott. Try it!) // 14. Båtarna vid hamnen. //
Jag packar.
Eller ja. Jag gör en packlista. Som en välorganiserad, vuxen människa.
(Packlistan har allt med pappa att göra och inget med hur jag normalt sätt brukat packa. Jag får resfeber hur jag än gör.)
Men i morgon bär det av mot Skåne och Sövde. Och på måndag åker jag, Annika, Beccy och pappa till Grekland tillsammans med Annikas systers familj. Jag insåg typ, precis nu att det faktiskt ska hända, och alltså jag studsar. Kan inte göra någonting ordentligt. (Jag bloggar, är inne på facebook, skriver spellista osv). Och dricker kaffe. Ur en muminkopp. Typ den absolut fantastiskt koppen för kaffedrickande någonsin för den är så lagom i storleken. När jag blir stor ska jag ha en massa krokar i mitt kök och hänga muminkoppar på dem. Så, nu vet ni.
Om snorungar och hjälpmedel.
Jag får krupp på folk ibland.
Sitter inne på Designa Din Blogg och kollar igenom kommentarerna till ett inlägg där det inte kom någon konkret information om vart i kodmallen man ska placera en kod för att flytta upp headern. En tjej kommenterar och ber om hjälp as you do. Sidan är ett hjälpmedel, och ibland behöver man kanske lite mer hjälp.
Människan i fråga får ett gäng kommentarer om att om du inte kan lista ut det kanske du ska göra något lättare? Eller, han skriver ju faktiskt att man bör lista ut det själv.
Jag ger väl blanka fan i om bloggaren säger det, jag ber om hjälp för att jag inte förstår det, hur jävla svårt ska det vara egentligen? Kommentar efter kommentar såg ut sådär. Bloggdesign tar tid. Jag har lekt runt med det sedan jag var tretton och jag är verkligen inte helt hundra på hur man ska göra någonting egentligen (hence, the state of my blog osv). Och ibland kan man inte ens förhandsgranska, och då kanske man inte har sådan lust att spara alla ändringar och så har hela bloggen hamnat på sniskan. Shit happens, liksom. Och den skiten händer rätt regelbundet när man börjar med design. Man ber om hjälp för att slippa sitta där och inse att menyn hamnade under bloggen och på en sida som är ett enda stort hjälpmedel känns det som om folk borde vara lite schyssta. Jag har svårt att tro att folk sticker dit för att kolla på när folk med mindre kunskap om design frågar en massa saker.
Men alltså "om du inte kan lista ut det kanske du ska göra något lättare?" Balls to that! Vad är det för skitinställning? Svara bara på frågan om det finns ett sådant enkelt svar. Som de håller på låter det som om det är superenkelt, och då borde det inte ta mycket längre tid att förklara eller ens tipsa än att leka överlägsen. Sedan finns det folk som kommenterar på tråden och ba "Jag lyckades! ;)". Super, kompis. Sharing is caring? Typ, jag lade upp den här och jag har det här grundtemat och lycka till. Eller? Nä.
Blir så himla trött. Hela tråden skrek "Underförstått: du är korkad". Nej. nej, nej, nej, nej. nej. Nej. Försiktig, kanske. Eller bara totalt förvirrad och ny och helt vilse i kodmallen. Hur fan ska man lära sig när man inte förstår? Om man lyckas lägga in på fel ställe, om det bara inte går av någon anledning måste man väl ha rätt till att ställa en enkel fråga och få hjälp. Så att man kan utvecklas. Och nästa gång man råkar ut för det där problemet är det ingen fara för man förstår html lite bättre då. Hur. svårt. kan. det. vara. att. hjälpa?!
Dumma, självupptagna snorungar. Jättekul att ni kan design men ni kan väl ta den skiten någonstans där folk som ber om hjälp kan få be om hjälp utan att ni ska komma och sätta er på dem.
Snart så.
(jag bloggar som en kratta, och det har mest med att jag verkligen, verkligen, verkligen ville vänta med att börja tills jag fick en ny design. Nu vet jag inte vad som har hänt med tjejen som skulle designa, men den designen har inte dykt upp. Så jag ska leka lite på egen hand, och så hoppas vi att den blir fab så jag kan hitta bloggmotivationen igen)
Tomorrow.
Dagens tillstånd: Kat-a-strrrrrrrof.
I morgon är det intagningsprov till Rytmus och det läcker fan ångest ur öronen på mig.
Ångest. Nervositet. Total panik. Sist jag sjöng seriöst, på scen var skolavslutningen 2010 och då hade jag en blackout. En liten blackout. Jag har sett videon, den märks knappt inte. Men jag märkte den. Jag stod mitt på scenen inför en hela aula och letade efter orden till en sång som jag hade skrikit ut på en konsert några månader innan. Ord som satt. Ord jag kunde. Och där stod jag mitt på scenen och kände mig som om jag försökte klättra upp för en vägg utan fäste.
Jag har inte stått på scen sedan dess. De två tillfällena jag hade blev jag sjuk, för att jag låg vaken på nätterna innan konserterna och blev sjuk. Då när jag inte hade något bra immunförsvar. Efter det andra tillfället bestämde jag mig för att sluta bandet. Går inte att ha en sångare som inte kan sjunga på scen. Och sedan har jag inte sjungit. Har stått upp, oförberedd på två fester. Skakat så mycket att allt började snurra. Men aldrig så att jag har kunna psycha ur mig själv. Aldrig så jag har kunnat tänka.
Jag har tänkt i en månad nu. Gått igenom. Jämfört. Tänkt på senaste gången jag sökte in. Det jag kunde då, det jag inte kunde då. Det jag kan nu men har glömt bort sedan dess. Mitt huvud är typ det sämsta stället någonsin att vara i och jag är livrädd för att jag ska få för lite sömn inatt. Jag måste vara på topp i morgon.
(Ha ha, på topp. Jag kommer inte ens kunna käka frukost)
Fun fact: Jag var tre poäng från att komma in när jag sökte in till Rytmus 2010, och hade kommit in som reserv om det hade varit mitt första val. Jag sjöng en låt accapella, och fick börja om den obligatoriska låten. Jag kan inte för mitt liv minnas gehörövningen, jag vet att jag totalkuggade improvisationen och jag vet att jag i överlag sjöng sämre än vad jag gör idag. Min sångpedagog säger att jag "absolut har en chans".
Jag kan komma in. Jag kan komma in. Jag kan komma in.
(Om jag kommer in, då gråter jag)