Det är dag tre på Lefkas och dag tre av Jojo äter för mycket och har ingen förutom sig själv att skylla på. De goda nyheterna är att jag kommer känna mig som en kung när jag kommer hem och inte är en ballong. Tills dess tänker jag fanimig njuta av att det är semester och hinka i mig iste, Breezer och färsk frukt. Men eh. Om jag kunde få bukt med den där vanan jag har att liksom... conveniently glömma bort min laktosintollerans så vore det ganska trevligt.

 

Vi åkte in till Katsiki Beach idag, also known as det jag minns bäst av Lefkas sist jag var här. Det var verkligen precis som jag mindes det - bara det att vi åkte innan högsäsong förra gången. Det kryllade verkligen av folk där idag, ett tag trodde vi att vi inte skulle få någon parkering. Men vi spenderade hela dagen bland stenarna och havet och jag trodde jag skulle dö i eftermiddagssolen. Det var gassande sol och svetten rann. Trots det har jag bara bränt mig lite grann på öron (från första dagen) och en bit på axlarna. Och fått en ganska rejäl solbränna för Jojo dag tre i Grekland. Jag fortsätta min sträckläsning av Sagan om Ringen och gå och lägga mig. Det blir en lång dag i morgon också.

 

 

Jag genomlider världens hemskaste paltkoma i skrivande stund. Det har typ blivit bättre. Typ. Fast alltså. Inte så jättemycket. Vi åt en fantastisk middag som toppen på en fin dag vid både hav och hotellpoolen. Jag fick ned en gigantisk tallrik Gyros med pommes, tzatziki, sallad och superfint Pitabröd och en flaska Mythos och sedan var det kört. Jag fick inte ned en bit till. Självklart kom kyparen med gratis desserter till oss och jag fick i mig en halv pannacotta med söt-syrligt täcke (bärsylt??? Kanske??? Probably???) och alltså klockan är ett på natten och jag har fortfarande ont i min arma, stackars, uppblåsta och laktosmisshandlade mage.

 

Jag borde verkligen ta ett par dagar där jag äter helt laktosfritt. Den här ballongen som har placerat sig mellan ben och bröst är inte supernajs alla gånger om jag ska vara ärlig.

 

I morgon bär det av med bil mot en av de finare stränderna här på Lefkas, och jag längtar verkligen. Ska faktiskt ta tummen ur och fota under bilfärden (eftersom jag suger och knappt har fotat alls av någon anledning??) för det är så fruktansvärt vackert dit vi ska och jag har tänkt på det ganska många gånger sen vi var här sist under 2008. Men ja. Sova. Det är ett under att sömnen inte störs av sveda och klåda från brända delar av kroppen men jag har än så länge bara lyckats bränna mina öron. Jag känner mig för övrigt väldigt brun när jag står själv, framför spegeln. Men jag är så jävla blek att börja med att det inte är konstigt att folk har bättre brännor än jag för säga vad man vill om min bränna, men jag har fantastiska tanlines bara från en dag.

 

Mantra: Jag ska bli brunbrunbrunbrunbrunbrunbruuuuun

 

Det finns saker som liksom inte brukar hända mig. Som att jag vinner på lotto, att rätt lag vinner när jag kollar på [insert sport here],

 

eller att det blir regn och rusk veckan jag åker till Grekland.

 

Enligt SMHI ska det regna hela veckan, enligt Yahoo är det bara idag, och yr.no säger precis likadant.Vi tänker att vi litar på alla utom SMHI och hoppas på mer sol. Men jag måste säga att det kanske inte var det roligaste jag har varit med om när Beccy väckte mig och informerade om att "Jojo, det åskar och ösregnar där ute".

 

Jag, evig åskhatare och allmän chicken angående allt vad det innebär rullade upp mig till en boll, kramade kudden och bestämde mig för att försöka somna om. In the end fick vi ett par fina soltimmar, jag fick en hyfsat impressive tanline, som säger mer om hur blek jag faktiskt är då jag inte ser särkillt brun ut alls, än hur mycket färg jag har fått. Men vi ignorerar detta. Jag har fått färg, en dag har passerat och jag har inte bränt sönder axlar eller ögonlock.

 

Borde eventuellt spela på lotto under vår greklandsvistelse för här verkar ingenting vara som det brukar.

 

 

Igår bestämde jag mig lite sådär att jag skulle baka Scones.

 

Det hade mest att göra med att min feed berikats med Scones med chiafrön i och jag ville veta hur detta bakades. Så direkt efter jobbet letade jag upp ett hederligt Scones-recept, modifierade efter smak och hällde i chiafrön och solrosfrön enligt den förutnämnda instagrammarens instruktioner.

 

Alltså det finns två saker här i världen som jag är genuint bra på att göra. Det ena är frukostar och det andra är Scones. To engage in the act of självbejakning. Och det ska man. Så, recept;

 

1 dl vetemjöl

1dl grahamsmjöl

1tsk bakpulver

0,25 dl chiafrön

0,25 dl solrosfrön

knappt ett kryddmått salt

25 g smör

1 dl mjölk (jag använde mandelmjölk)

 

Sätt ugnen på 250 grader och ta fram en plåt med bakplåtspapper. Blanda alla torra ingredienser i en bunke, och finfördela smöret med händerna tills det ser ut som ett grovt pulver. Häll i mjölk och blanda med fingrarna tills du får en jämn gägga. Skapa fyra jämnstora klumpar (??? asbra formulering av yours truly as per) och lägg på plåten med lite mellanrum. Platta till dem lite så att de blir någolunda identiska. Sätt in i ugnen i tio-tolv minuter. Stick ned en potatissticka i mitten för att kolla om de är klara innan du tar ut dem. Servera nygräddade och njut.

 

 

 

1) Vill man inte ha så grova Scones kan man strunta i grahamsmjöl och ta två deciliter vetemjöl istället.

2) Är man lite sötsugen kan man även ha i lite vanlijsocker och byta ut solrosfröna med bär eller hackad, torkad frukt.

3) Jag skulle dock rekommendera att ha kvar chiafröna då de är rika på fiber, Omega 3 och dessutom mättar väldigt bra. Har man inga chiafrön i skafferiet går det bra med krossade (eller helt intakta, för den delen) linfrön.

4.) Självklart kan man göra dessa som en sådana där standard hemkunskapscones som man bryter i fyra delar. Platta ut en hyfsat runt plätt som är cirkus två cm i höjd och dra kniven i fjärdedelar. Gör hål med en gaffel i varje fjärdedel och ha inne i ugnen precis lika länge. Det här receptet räcker då till fyra fjärdedelar.

 

 

Någonstans för ett tag sedan bestämde sig mamma och presumably den del av släkten som var närvarande idag, att vi skulle viga in vår nya altan för sommaren med hamburgergrill. Idag var den dagen. Mamma bakade ciabatta in lieu of hamburgerbröd, grillade hamburgade och fixade samtliga tillbehör inklusive efterrätt. Jag bidrog med att helt ur det blå baka en batch Chocolate Chip Cookies för att se om det gick att göra med granola (se: det var inte min bästa idé, men de är klart ätbara).

 

Min middag bestod således, denna soliga sjätte juli kantad med sömndis på grund av morgonpass på jobbet, av Hamburgare med ost, guacamole, vitlökssås, hamburgerdressing, tomat, gurka och bacon på. Till efterrätt blev det Oatlys vaniljglass med jordgubb/rabarberkompott och kaka.

 

Vi började äta vid, typ, sju. Klockan är tjugo i tolv och jag har fortfarande ont i magen.

 

 

 

Jag har haft två och en halv helt fantastiska dagar i min fantastiska stad och resan är redan påväg mot sitt slut. Jag blev vän med en tjej från Australien i dormen och hjälpte henne turista med kameran i högsta hugg, andades in den familjära luften och välkomnade till och med smaken av det äckliga kranvattnet. Det har varit så fint alltihop, kramar och pussar och "är du tillbaka nu, när kommer du tillbaka?" både från mitt Starbucks (som jag verkligen bara besöker för alla soya Frappuccinos™) och mitt Nando's. Där det liksom gör ont i magen av kärlek och hemmakänsla när jag går ned för trapporna till kontoret. Ingenting ändras, egentligen. Atmosfären finns där och jag vet att jag har ett hem här borta och jag har mått så fantastiskt bra under de här två dagarna.

 

Det ska, för första gången på ett tag, faktiskt bara bli tråkigt att åka hem. Jag borde gjort som jag sade att jag skulle göra; borde ha jobbat genom hela sommaren. Livskvalitén stiger och jag är typ kroniskt lycklig och alltså jag älskar den här staden så himla mycket. Jag ska ta mig in till Goodge Street och säga hej då till Danny. Få i mig någon matbit (EAT säljer Pulled Pork just nu, jag döööööööööör). Och typ, ta mig från golvet då det just klev in två irländare med gigantiska väskor och vår dorm är inte den största.