En produktiv dag, en svensk dag, en ledig dag.

Jag har ett speciellt sorts hat reserverat för när min lediga dag infaller på en torsdag - då måste jag nämligen upp tio för att checka in och ut. Detta innebär - God forbid!  - att jag inte kan gå och lägga mig tre på natten och vakna vid ett. Det är en ond värld jag lever i.

I alla fall, så var jag alltså uppe innan jag egentligen borde ha varit med tanke på att jag låg och läste Sagan Om Ringen till klockan sent igår, men uppe var jag och incheckad blev jag. Så jag och en svensk tjej bestämde oss för att gå på semlejakt.

 

Vi stack till Paddington och registrerade oss hos en doktor (tack gode gud för mitt just nu starka immunförsvar, för utan doktor får man i princip ingen hjälp från sjukhus) och sedan in till Oxford Street för att leta efter "Scandikitchen". 

Och det är ett svenskt fik. Ett proper svenskt fik med svenska bakverk och husmanskost och PUCKO och semlor och Gyllene Tider i bakgrunden jag blev så glad. Och det är nära jobbet också - jag kan gå dit varje dag om jag så vill. LYCKAN, just nu. Den är total. 

Efter den semlan ('and what a fucking great Semla it was') bar det av mot min bank och sedan mot Primark. Jag kom ut tjugoen pund fattigare, och sju par strumpor, ett skärp och en jeansjacka rikare.

Så en produktiv dag, med ordentliga bilder och så mycket svenskt. Och om tio dagar är jag i Sverige igen.

Ett stycke jeansjacka.
 
Ett stycke semla.

Barcelona.

Kul att veta: sedan jag flyttade till London har jag drabbats av ett sjukt resbehov och... vill resa hela tiden. Bort. Om jag hade råd skulle jag ta ledigt varje helg och ta tåget till olika delar av landet för att... se landet. Vill ta en dag i Oxford, vill  upp till Skottland, vill hälsa på en kompis från vandrarhemmet i Nottingham, vill ta tåget till Paris och vara i Paris, vill vara överallt på en gång och hela mitt liv just nu är ett stort fett om jag ändå hade pengar.
 
Karen, som jobbade med mig mina första månader flyttade tillbaka till Barcelona och jag vill dit. Vill se henne, vill se Barcelona,  vill sätta mig på ett plan och åka iväg någonstans. Sedan kollade jag på biljetter och ville dö. En weekend till Barcelona skulle kosta mig typ 3000 spänn i flygbiljetter, plus transport till och från flygplats, mat och shopping.
 
Om jag ändå hade pengar.
 
Nu har jag en tendens att göra saker utan att inte riktigt planera dem så jag kommer säkert åka till Barcelona oavsett om jag måste leva på churros dagarna ända men det är inte ritkigt det som är poängen. 
 
Men ja. Jag vill resa. Och jag ska till Barcelona, vilket jag och Karen kom överrens om för tjugo minuter sen.
 
Bara så ni vet, liksom.

Tisdag

För en gång skull har jag gjort precis det jag sade att jag skulle göra. Och gått upp i tid för att äta frukost. Det har varit en produktiv dag.

Så nu har jag alla sparpengarna på sparkontot, ett nyöppnat konto med ett nytt kontokort som inte är knutet till bankens automater (min bank är fullkomligt idiotisk) och en ny jacka från Mango.

De dåliga nyheterna är att jackan inte var på rea, så nu är jag 80 onödiga pund fattigare. Men jag hade tänkt flytta in i den på heltid så det gör egentligen inte så mycket.

80 sjukt värda pund fattigare, kanske?

Men men. Jag ska ta mig från Starbucks snart. Jag behöver ett skärp, plåster och någon mindre kompress. Jag har fått ett hyllfäste mellan knogarna, och det känns mer än ett sådant litet sår borde göra (högerhanden är typ helt obrukbar just nu), så ja. Plåster.


Impossibleeeeeee, impossibleee.

Jag har dragit slutsatsen att min geniala idé med kombinerad höst/vår och vinterjacka inte var så genial, trots allt. Den har funkat ett tag (hälften av tiden har jag använt fake-skinnjackan jag ärvde av Geri), men det här vädret har besegrat mig. Eller den. Både och. 
 
Alltså: Jag behöver en ny jacka. Which - well, inconvenient, men jag letar runt. De flesta butiker rear fortfarande ut en massa jackor och jag har äntligen fått tillbaka min skatt så det är ingen total katastrof (bonus: Jag får shoppa). Men ändå. Det vore ju najs att slippa spendera pengar på sådant.
 
Och som ännu en liten bonus är jag sjuk nu också. Det går inte riktigt som planerat just nu. Men det är lugnt, det finns en hel del te här borta, och jag jobbar bara ett pass i morgon, och är ledig på onsdag så jag ska ta igen det. Men eh ja. Jag behöver en jacka typ nu.
 

Så i morgon beger jag mig till banken för att spara lite pengar (historien om när jag skulle fixa Online Banking nämner vi aldrig mer), och sen ska jag fixa en ny jacka och ett nytt skärp. Primark är nog den enda affären jag känner till som tillverkar skärp som helt plötsligt tappar förmågan att hålla fast knäppet efter ett tag. Å andra sidan kostade skärpet två pund, men ändå. Det är liksom ingen skillnad på skärpet egentligen, förutomm faktumet att det inte håller sig knäppt. 
 
Jag vet inte, jag vet aldrig med Primark. Primark strumporna är de enda vita strumporna jag äger som kom ut ur tvätten och såg ut som om de inte hade blivit tvättade alls (fun fact: jag har femton par vita Primark strumpor och fem par vita H&M strumpor - har alltså till synes fem rena strumpor.) Men då kostade även Primark strumporna två pund per sju par. (Jag vet inte riktigt vart det femtonde paret kommer ifrån. Tror att Geri kan ha slängt ned det i min väska).
 
Men ja. Så är det.
 
Det är snö här, det är som alltid vid mulet väder (se: det är alltid mulet väder) tio grader kallare än vad termoetern påstår att det är och jag har nyst sår i näsan.
 
Godnatt på er.
 
(Glad tjej, sjuk tjej, trött tjej).
 
 

Snökaos.

Snökaos, dårå.

I Sverige (Stockholmstrakten primärt nu) är det snökaos när det är för mycket snö på vägarna för att alla fordon ska komma fram, när SL ställer in hälften av tågtrafiken för att det verkligen inte funkar och när alla på andra sidan Värmdöbron sitter fast på sin ö utan hjälp.

Snökaos. När vallen utanför pappa som uppstår efter plogning blir så hög att det är ett mindre berg att bestiga och åka kana nedför varje dag för att komma till stationen, och man blåser omkull och landar i snödrivor längs vägen när man går.

18 minus, 80% anmäl frånvaro och SJ olyckor. Hej vinter, hej Sverige typ.


Det är snökaos i London nu, tydligen. Jag ser det inte. Inte alls. Det är en ynka grad under noll ute, ingen farlig blåst och gatorna är blöta. Inte isiga eller snöiga. Blöta. Bitvis täckta med slask men annars bara blöta och det är ingen större skillnad från de få gångerna det har spöregnat sedan jag kom hit för fyra månader sen.

Och lokaltraffiken? Bussarna går som de ska, ibland med tre- fem minuters förseningar, och tågen är inte påverkade alls, eftersom de går under jord.

"Hur ska jag ta mig till jobbet i morgon?" Sade någon. Jag ser inte problemet. Vadå hur? Ta bilen - det är inte ens is på vägarna. Eller ta tåget. Eller sätt dig på en buss. Det är absolut ingen skillnad, världen går inte över för att det snöar.

Jag ser egentligen bara en negativ grej med hela den här vädersituationen och det är att det på riktigt snöar sidledes. Inte diagonalt, inte rakt ner, inte ens från alla håll på en och samma gång. Sidledes. Om man tittar ut genom fönstret på jobbet ser det på riktigt ut som om någon plockat en kyckling och blåser alla fjädrarna åt vänster. Och hur jag än gör lyckas jag gå mot vinden.

Det enda problemet jag har är att jag inte kan ha luggen nere, för när jag kommer till jobbet är den ändå förstörd.

Men snökaos, hörrni. Minus en, två decimeters snötäcke över Hyde Park och cirkus åtta miljoner som klagar.

Det är inte utan att man undrar hur de skulle hantera svensk vinter.


RSS 2.0